-25 kg

Oj vad jag har fått fira i veckan! Födelsedag, examen och igår: -25 kg sen operation! Det är som ett enda magiskt blurr av underbara känslor. 

Det här måste vara nån smal som en pinne-vinkel! Riktigt så är det inte i verkligheten, men snart är jag i alla fall nere på normalt bmi! 

Hej på omvärlden!

Nu går det utav bara farten. Jag är så inne i skolan och det känns som att kilona rasar. Det är egentligen ungefär samma takt jag hållt ett tag nu (bortsett från några mindre platåer), det vill säga 2 kg per månad. Så det här året har jag tappat nästan 8 kg. Nu börjar jag fundera lite i hur det kommer bli. Om jag håller en stadig takt neråt, när kommer det stagnera? Är det stadigt neråt och sen tvärstopp? Jag tror jag ska slänga ut frågan på fb-gruppen bara för att få höra hur det varit för andra.. 

67,9 visade vågen imorse. Det är så fjuttigt lite! Mitt mål med 30-35 kg är ju väldigt flytande måste jag medge. Annars så är jag i "mål" om 6,2 kg. Tre månader till med den här nuvarande takten. På bilden har jag min gamla Didrikssonjacka i strl 38. Byxorna är från Kappahl (deras jeans-leggings är grymt sköna, och billiga!!) och även de är i strl 38. Det känns vansinne och galet att kläder är för stora?! Det har jag aldrig i hela mitt liv av råkat ut för tidigare. Stora kläder? Behöva mindre storlekar? 

Den här viktresan har pågått lila länge som hösten/vintern varat. Nu när jag börjar landa lite mer mentalt i mitt nya jag har våren kommit med dunder och brak. Finner inte ord för hur tacksam jag är!!  

Kämpa mot tröttheten!

Dags att skriva några rader.

Den här veckan har jag påbörjat den empiriska delen av examensarbete. Det innebär att sitta på ett kontor. Traska omkring lite, prata med folk. Sitta lite mer på kontoret. Idag har jag typ "glömt" att äta. Hungern är ju inte vad den var en gång i tiden. Vid lunchtid så blev jag bara trött istället för hungrig. Då hade jag ätit en smoothie till frukost och en banan till mellanmål. Bättring!! Det är många olika nya scenarion att ta in som magopererad student. Tentaperiod, lugna perioder, heldagar på skolan, heldagar hemma. Absolut ingen rutin på nånting!

Nåt helt fantastiskt roligt! Imorgon ska jag på min allra första intervju! Jag har försökt förbereda mig med tänkbara intervjufrågor, skrivit ut intyg, skaffat referens, funderat på lämplig outfit. Halv nio ska jag vara där och hoppas på att det ger utdelning.

Nåt nästan lika fantastiskt. Häromdagen (lördags) så visade vågen 69.9 när jag vägde mig. Jag tänkte att jag ställt mig snett eller nåt och var tvungen att väga mig två gånger till. Då visade den 70.1 båda gångerna. Sen dess har det legat runt 70.5. Men ändå.. Sååååå himla nära!

Nåt inte alls så fantastiskt. Jag är trött. Min lilla pojke vaknade klockan fyra imorse. Han tar sig friheter medans mamman håller på att vakna till. Han kilade ner för trappen, bröt sig igenom barngrinden och gick iväg och släppte ut katten???!!! Det ÄR svårt att bara studsa upp ur sängen men från och med nu låser jag ytterdörren.

Det var allt för nu. Jag måste sanera håret ikväll om jag ska se presentabel ut imorgon. Och dubbelinspektera vilka kläder jag ska ha på mig.

Det går bra nu, kompis det går bra!

Nu känns det som att jag "rasar". Det bara försvinner hela tiden och imorse visade vågen 70,8! 8 hg kvar till sjuttio blankt. Ytterligare ett hg sen väger jag sextio-nånting. Det är skruvat så in i bängen! Skolan rullar på jättebra och igår fick jag världens bästa besked. Jag är en av de som (mest troligen) kommer att presentera mitt arbete i maj, och därmed ta examen! Det finns de som av en eller annan orsak inte blir klar före sommaren. Mitt mål har alltid varit att jag ska vara klar före sommaren, men man vet ju aldrig vad som händer och sker. De har bedömt nu under tidens gång och till stor del handlar det om man har "nog bra nu" för att hinna göra ett komplett examensarbete.

Eftersom det här är min hemliga blogg kan jag skriva saker här som inte omnämns så tydligt på min andra blogg.

Jag ska söka världens bästa jobb, och jag ska baske mig ha jobbet också. Det är ett jobb som produktionsanalytiker på ett företag här i stan. Det går ut på att besöka företag, analysera deras verksamhet och sen jobba fram förbättringsförslag. Exakt samma som mitt examensarbete med andra ord. Min bakgrund (arbetslivserfarenhet och utbildning) tycker jag räcker gott och väl. Det jag nu satsar på är att skriva ett riktigt apgrymt cv och ännu grymmare personligt brev.

Det skulle vara det ultimata, och den perfekta avslutningen på min utbildning. Att ro i land med ett jobb innan jag är klar. Men det verkar sannerligen inte hopplöst. Jag sökte ett annat jobb av bara farten och kvinnan (från ett bemanningsföretag som ofta skickar folk till volvo) svarade att hon genast ville komma i kontakt med mig och att hon definitivt vill att vi fortsätter hålla kontakten. Just det jobbet är det nog kört med, de ville ha någon omgående, men det är ju skitbra att ligga bra till hos en sådan människa inför andra jobb som trillar in.

Allt det här (viktnedgång och jobb och skola) funkar så himla bra just nu. Lägg till vårkänslor på det så har ni en mycket glad jag!

Idag, den 10:e mars!

Smaka på ordet. Minus 20 kg. 20 000 g. 200 hg. Idag visade vågen 71,7 kg vilket blir exakt 20 kg sedan operationen. Tjugo. jävla. kilo. Punkt. Hur tungt är inte det att lyfta? Inte konstigt att livet är lätt! Nu återstår bara ett mål mellan 75-70 kg, och det är att komma under. Snittet enligt appen är 0,74 kg per vecka. Det har klättrar neråt sen typ december. Vi får se vad som händer på ett halvår till. Förra veckan var det 6 månader sedan jag fick min lilla mage. Det är 11,7 kg kvar till min preliminära målvikt som är satt till 60 kg. Helt plötsligt känns 11,7 kg som en piss i havet! Men för min del är det helt okej om det tar ytterligare 6 månader att gå ner de sista kilona.

Semesterresan var helt underbar! Jag och min älskling hade fyra dagar helt för oss själva och verkligen stornjöt av att inte behöva bry oss om nåt. Mission completed med andra ord. Men vi var på spa, åt grymt god polsk mat, shoppade, var på zoo, strosade runt på stan, sov, åt lyxig hotellfrukost (hela hotellet var aplyxigt!) Jag hade min polar loop på mig hela tiden och under de dagar som vi var där gick vi nästan 3,7 mil. Det är ju iofs sanning med modifikation, men stegen motsvarar det. Det som var så fantastiskt med det hela var att jag orkade! Trots att vi hade gått långt till ett ställe orkade jag gå tillbaka. Det kändes så fjäderlätt att gå omkring.

Jag vägde 3 hg mer efter semester än när vi åkte, men sen vi kom hem i lördag har alltså vågen hoppat ner 0,5 kg jämfört med min tidigare lägsta vikt. Det är också en jäkligt trevlig grej. Att kunna ha semester utan att gå upp 4 kg. Jag försökte äta vettiga grejer. Middag blev oftast en förrätt av något slag. Till lunch åt jag sushi en dag (alternativet var sju andra olika snabbmatskoncept) och en annan dag friterad fisk. Den hårda friterade ytan gillade inte magen men det gick att peta bort. Frukosten var storslagen och det fanns nästan typ allt och lite till. Croissanter med nutella, ugnsbakade äpplen med lönnsirap t ex. Men jag tog oftast rökt fisk, äggröra, korv och färsk frukt. Det är så mycket lättare att välja bra med en liten mage helt enkelt.

Nu blev det ett långt inlägg men så kan det vara.

Ett mål uppfyllt!

Idag hände det, ny lägsta vikt. Den siffran är den lägsta i mitt vuxna liv. Nu är jag 2 hg under och har 9 hg kvar till mitt nästa mål: -20 kg. Det har varit en jäkligt seg platå under februari! Och det beror på? Det är så svårt att veta om det är en regelrätt platå eller om justeringar krävs. Jag har försökt bara låta det vara utan större förändringar med kosten. Det som känns som det "viktiga" nu är inte hur mycket eller lite jag tränar eller hur jag äter utan hur det påverkar mig, det vill säga hur jag mår. Och träningen alltså. Jag är där i max 40 minuter, två gånger i veckan men vilka resultat! Det börjar synas både här och där. Armar, axlar, rumpa, lår, mage! Min bakdel börjar få en putande form istället för att vara bara platt. Det är jättekul att sen och är det så att platån beror delvis på att fett omvandlas till muskler så är det ju bara bra. Det luriga är bara att inte veta. 

Det är lite mer än en vecka innan vi åker och därmed lär jag inte hinna nå under 70 tills dess men det är okej. Nytt mål: under 70 till min sons födelsedag den 30:e mars! 

Hm.

Det kan vara så att jag är speedad på Celsius. Eller så är det bara vårkänslor. Eller något annat. Just nu är jag så förbaskat glad! Det går bra med examensarbetet så här länge. Igår fick jag höra lite fina ord från handledaren att "det ser jättebra ut det här", och "du behöver nog inte vara orolig" och "du ligger väldigt bra till (i tid, jämfört med de andra) och "du levererar". Jag tycker det är jättekul att höra och det känns så bra att han tror på mig! Det lyxigaste med allt som har med skolan att göra är att jag bestämmer allt själv. Idag sitter jag på ett bibliotek i grannkommunen. Jag har ett litet bord som jag alltid sitter vid. Utanför min "kontor" går en väg förbi, och emellanåt åker det förbi en bil eller en cyklist. Här kan jag sitta och fundera över livet i godan ro utan att behöva bry mig om någonting annat.

Nu har jag haft en liten paus för att äta babybel-ost. Idag har jag haft en "matlåda" bestående av tonfiskmacka, nötter och ost. Det är lite klurigt att komma på bra saker som jag kan ha i väskan hela dagen. När jag dessutom i 10 fall av 10 sitter på bibliotek så måste jag tänka på att inte ha matlådor med mat utan hålla mig till mindre grejer. En dag köpte jag faktiskt kycklingspett på Coop och åt här. Det kändes busigt men ingen såg mig. Höhö.

Slut på rasten!

Platåskrälle!!

Sen i slutet av januari har ingenting hänt på vågen. Däremot känns det som att det händer på måtten istället så det kan ju ha med träningen att göra. Fett blir muskler. Förhoppningsvis. 

Minimage?

Vad är mindre än mini? Plutt? Jag är i pluttemageland! Med tanke på hur ofantligt lite som krävs för att jag ska bli proppmätt känns det som att magen knappt ens finns. Nu har jag ätit en halv avocado och är tokmätt. Dock hade jag i lite jordnötssmör i gropen och det mättar. Men jag undrar emellanåt hur kroppen är skapt. Så lite jag äter nu och inte rasar. Nu har jag stått stilla igen i mer än en vecka. Det kan bero på lingonveckan men mitt Polen-mål går det absolut inte bra med. Nä lilla minimage alltså. Förut åt jag ju så himla mycket mer. Min hjärnan har definitivt lärt sig om storlekar på portioner - men det är definitivt ofrånkomligt när man har den fysiska begränsningen som en opererad magsäck faktiskt är. Men när jag tänker tillbaka på hur jag åt förut. Ojne ojne. Nu är 2 dl smoothie okej. Mer fast föda räcker det med 1,5 dl för att jag ska vara proppistopp. Nu ska jag inte svära på det eftersom jag inte mäter, men jag äter alltid på assietter och lägger upp mat som täcker ungefär halva. Om jag äter upp allt beror på vad det är. En frukost kan vara ett stekt ägg (eller äggröra) och 30-40 g bacon, ungefär 1/4 paket. Något som förändrats till det bättre (tycker jag) är att det är lättare att dricka större mängder vatten. Det går inte att klunka en halv flaska, men 2-3 stora klunkar går bra. Om jag sen väntar lite kan jag dricka 2-3 stora klunkar igen. Och då har jag fått i mig typ 2 dl vatten! BRA SKIT!

Nej nu är avocadorasten slut. Åter till studierna!

Hujeda mig

Imorse var jag starkt, och uthållig! Jag sprang nästan två kilometer på 15 minuter. Det är bra skit! Förr i tiden när jag sprang tog det aldrig mindre än en halvtimme att springa 5 km. Det är så roligt att se hur utvecklingskurvan pekar spikrakt uppåt när man precis har börjat träna. Framöver kanske jag kan hålla tempo 10 längre än vad jag gjorde idag, och när jag kan springa 2,5 km på 15 minuter är det bara att fortsätta kuta. Jag gjorde sen knäböj, axelövningar, en magövning och lite annat. Var precis slut efteråt men det var precis ett sånt där pass som kändes riktigt bra. Imorse åt jag en lite portion gröt med massa gott i. Russin, solroskärnor, banan och jordnötssmör. Det borde väl vara en bra frulle innan träning?

Jag har köpt nördgears som kommer vilken dag som helst. En pulsmätare och ett armband till. När jag fyllde år förra året fick jag en slant för att köpa hurtbullekläder/outdoorkläder men jag har ju inte rört dom. Nu slog jag slag i saken och beställde från Cdon till ett väldigt rimligt pris. Hoppas att de är roliga att använda och att det bidrar till vidareutveckling!

En skön känsla i kroppen!

Nu är det futtiga 0,5 kg till ett av mina mål, 72,8 kg. Och det känns inte alls omöjligt att klara under 70 kg tills vi åker på resa. Sen i början på januari har vikten hoppar lite upp och ner. 0,5 kg upp, sen tar det ett par dagar tills det är borta. Lite som tre steg framåt, två steg bakåt, tre steg framåt..

Veckan har varit i princip fläckfri! Det blev ju en del snask och onyttigheter runt jul och i januari har jag hamnat i den här typiska plugg-fällan. När man inbillar sig att det går sååå mycket bättre om man har något att tugga på under tiden man läser eller skriver. Men sen i måndags har jag varit konsekvent och nästan ett kilo har försvunnit sen dess! Hmm, kan det finnas ett samband tro? :)

Då

Nu

Styrketräning

Igår var jag på gymmet för 5:e gången. Mitt mål är att komma dit minst 2 gånger varje vecka nu i början. Det känns rimligt med tanke på allt omkring, skola, barn, jobb. Det ligger ändå 2,5 mil bort och det är inte varje dag jag åker in till stora staden. Som i söndags hade jag en dejt med min lillasyster, då passade det bra att träna innan. Men jag vet inte om jag åker in endast för träning en helg. Eller kanske.. Det sägs ju kunna vara lätt beroende.

Jag har försökt läsa mycket om det. Styrkelabbet.se skriver så en vanlig dödlig förstår, på en basic nivå men ändå med många bra argument till varför man satsa på teknik framför kvantitet och varför fria vikter ger bättre träning. Något jag verkligen tycker är bra är att fokus har flyttats från löpband och crosstrainers till vikterna. Till och med Iform som känns väldigt riktad till kvinnor medger att det är inte är cardion som är hemligheten.

Sen är det även så att jag vill få ut mesta möjliga på minsta möjliga tid. Jag vill inte lägga 1,5 timme på gymmet (plus tid för ombyte och dusch!) utan helst ska allt gå på under en timme. Uppvärmning 10 minuter och sen 20-30 minuter styrketräning. Vad jag förstått på han som skriver för styrkelabbet så är det fullt tillräckligt för att ändå få bra resultat. Jag vill heller inte träna i ett halvår på ett sätt som kanske ger 30 % av vad det hade kunnat ge.

Det känns helt otroligt skönt att ha kommit igång. Endorfiner fo´ life!

Ny stil?!

Idag fick jag höra det lustiga hittills. Jag var ner till jobbet för att hälsa på och fick massa komplimanger. Men den roligaste var ändå chefen: "har du bytt stil?" Jag trodde han menade mina typ kläder (hade en vinröd vinterjacka och svarta kängor" men han syftade på att jag är i en mindre version av mig själv. 

Än så länge har jag fått många komplimanger. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Det som krockar är att huvudet inte riktigt hunnit med på förändringen, även om jag inte gått ner sådär supermycket sedan operationen. Fast de kilon jag tappat har gjort stor skillnad. Jag blir glad över bekräftelsen, men jag blir alltid lite ledsen i ögat över mitt forna jag. Det är svårt att sätta ord på det. Jag blir glad, men har ändå svårt att verkligen ta komplimangen. Folk menar väl, det märks och det handlar inte om hur jag såg ut då, utan hur jag ser ut just NU och IDAG. 

Jag blir också lite ledsen i ögat när jag märker hur bemötandet skiljer sig nu från då. Det här är inte första gången jag går ner i vikt och där jag är nu har jag vart en gång förut. Men jag minns hur det var då och det är ungefär på samma sätt nu. Alltså vad knepigt det här blev. Det är ju bra nu, men varför ska det behöva vara så annorlunda för att man väger mer? Jag är ändå samma person!? 

Men jag ska försöka ta komplimangerna för vad de är för stunden och inte grubbla så mycket. Jag tänker att det viktigaste är att jag vet vem jag är utan att "behöva" bekräftelse. 

Ajja, svamligt men det får vara så ikväll.. 

Äntligen överviktig!

Det var tydligen många "milstolpar" nu mellan 75-70 kg. Efter morgonens vägning kan jag konstatera att jag bara är överviktig. Hur bra är inte det på en skala mellan 1-2? 

Sen jag bestämde mig för mitt lilla "mål" har det gått bra. Inte fullt ett kilo men nu återstår det bara 4,8 kg till jag når mitt nästa mål. I veckan har jag haft så otroligt fullt upp med skolan, men imorgon ska jag till gymmet för första gången. Spännande! 

Planer!

Den 6:e januari idag. Det är 5 dagar kvar tills jag ska lämna in min rapport. Det är kanske egentligen (med handen på hjärtat) ett par dagar för lite men jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Men det kommer bli bra i slutändan ändå. Men jag sitter nu och kommer på nya "ansatser" men inser att jag inte har tid till att gräva ner mig i något nytt. 

Men, hur som helst. Jag har smidit planer. Jag ska göra som alla andra och börja träna nu lagom efter nyår. Mitt närmsta mål är min resa i mars. Innan dess ska jag ha gått ner ytterligare i vikt och för första gången ska jag formulera ett mål som jag ska jobba mot. 

Imorse vägde jag 75,4 och jag har tre alternativ. 

1. 72,8. Det eviga målet. Det är "bara" 2,6 kg kvar och känns lite för "lätt". 

2. 71,7. Det innebär -20 kg sedan operation. Det är 3,7 kg kvar tills dess. 

3. 69,9 kg. 5,5 kg kvar till dess. Det är 8 veckor kvar tills vi åker. 

Det är ett snitt på 0,69 kg per vecka. Det borde vara rimligt tycker jag! Speciellt om jag börjar träna, 

har målet uppstället och jobbar för det. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det. Har längtat efter att träna och nu ska det äntligen bli av. Jag är också väldigt förväntansfull på hur det är att träna som opererad. Hur mycket kommer jag orka? Hur mycket behöver jag ändra i kosten för att orka med? Kommer det ge snabba resultat? En jag följer på Instagram skrev att det bara rasslade till när hon började träna. Självfallet att det är något som lockar! 

Jag ska ta ett seriöst förekort, ta mått och sen jämföra när vi väl ska resa iväg.