NTS!

Alltså jag är kär. Har sett så många andra skriva i fb-gruppen att de älskar sin minimage. Jag förstår vad de menar. Hur kan man vara kär i ett inre organ? Hehe, inte vidare svårt..

Jag och min nya stora kärlek har placerat oss på ett bibliotek till förmån för studier. Det är sista veckan innan jullovet och en hel del som ska göras. På Netto köpte jag lite proviant för dagen så här blir jag kvar ett par timmar till.

Klart slut varulvstjut.

Hej hej hej hej

Söndagskväll och tredje advent. Det gick bra att vara ute i fredags. Ett glas vin och en drink blev det under en hel kväll. Kände mig liiite vimsig i huvudet men inte mer än så. Dagen efter kände jag ingenting. Jag har läst om andras alkoholupplevelser och de skriver att de blir "fulla" och sen nykter igen ganska fort. Så på en kväll kan det hinnas med ett par vändor upp och ner. Sen betydligt mindre bakis dagen efter än tidigare. Det var himla kul i alla fall. Jisses vad komplimanger jag fick av mina arbetskompisar. Är så ovan med det och har lite svårt att ta till mig det. Jag fick en del "uppmärksamhet" från snubbar (okända) som var där men det tycker jag är drygt, på riktigt. Jag tycker INTE om att få bekräftelse, jag tycker inte om att andra försöker flörta och jag tycker inte om den där äckliga fylleblicken (och förmodade intentionerna). Det är visserligen inget nytt men jag vet inte varför det är så. Bäst är det om folk låter mig vara, alternativ kommer fram och pratar seriösa saker.

Igår var jag iväg på lite minijulfirande med sambons familj och i brist på annat hittade jag min gamla jeanskjol som alltid varit min "smalkjol". Den är i strl 42 från H&M. Den har jag inte ens provat på flera år men nu satt sen som ett smäck. Helt otroligt. Garderoben växer (tack och lov att jag sparat allt gammalt..).

En bild från tidigare i veckan.

Bättre tider har nu kommit

Jag undrar verkligen var det var för svacka. Nu mår jag jättebra, är pigg och glad. Ingen stress, ingen ångest. Ser fram emot saker och ting igen och orkar mer än det mest nödvändiga. Jag kommer aldrig få svar. Men. Allt som händer med kroppen just kan ju bero på operationen snarare än mörker. Dock började jag med d-vitamin (tuggtabletter) för ungefär 1,5 vecka sedan och nu känns allt mycket mycket lättare. Jag for och simmade förra veckan och vilken skön känsla det gav i kroppen. Så två möjliga åtgärder kanske fick rätsida på problemet? Kanske var det julbelysningen som kom upp?

Igår fick jag ett till otroligt fint tentasvar. Alltså aldrig förr har det gått så bra som nu i skolan. Det är en sån enorm befrielse att känna att jag kan, och att jag klarar av det. På riktigt är det nästan så att jag är imponerad och förvånad. Det kanske har med eventuellt dålig självkänsla att göra så nog tusan känns det bra med bra resultat.

Nu är det jul och jag har tänkt lite på hur jag ska tackla allt som erbjuds. Min operation har inte automatiskt förbjudit allt som finns, utan mitt mål är att kunna äta av allt men i väldigt begränsade mängder. Däremot har jag en plan. Att inte åsidosätta nyttigheter framför annat. Alltså först äta det som är bra, och om jag orkar, kanske äta det andra. Igår åt jag såna där stora skumtomtar. De som kostar 10 kr för tre stycken. Det var så brutalt gott. Imorgon ska jag på julfest med jobbet och jag hoppas jag kan smussla nog mycket för att ingen ska ifrågasätta varför jag äter så lite. De närmsta på jobbet vet om operationen men långt ifrån alla. Men vad kul det ska bli att klä på mig fint, sminka mig, fixa håret och dricka ett glas vin. Det är första gången sen operationen, med nästan 15 kg mindre på kroppen.

Väntar på bättre tider

Det går segt med vikten just nu. Det händer inte så väldans mycket och jag vet inte om det beror på mens, platå, äter/dricker för dåligt eller något annat. Ytterligare en vecka har passerat. Imorgon är det tre månader sedan operationen. Vad det har gått fort! Nästan hela terminen har passerat och årstiden har ändrats från sensommar till vinter.

Just nu har jag en allmänt tråkig period. Kan bero på tidigare nämnda orsaken även det. Det är så mörkt ute och jag är så energilös om kvällarna. Den energin jag har räcker precis till att orka med dagarna. Och jag tänker att jag ska försöka förändra lite saker så att jag kanske orkar med mer, men det är knappt att jag ens orkar ta tag i förändringsarbetet. Det är en delinlämning ikväll av rapporten, och den ska även redovisas imorgon. Jag känner mig ohyggligt opeppad på att göra det.

Det känns ändå som att det bara är en tillfällighet. En period som inte är lika rolig som livet annars kan vara. Min strategi är att härda ut. Vänta på bättre tider helt enkelt. Försöka göra det mesta och bästa jag orkar med nu så får resten vara lite på paus tills vidare. Om jag idag skulle försöka mig på stordåd, typ att rädda världen, skulle jag nog explodera tror jag.