En skön känsla i kroppen!

Nu är det futtiga 0,5 kg till ett av mina mål, 72,8 kg. Och det känns inte alls omöjligt att klara under 70 kg tills vi åker på resa. Sen i början på januari har vikten hoppar lite upp och ner. 0,5 kg upp, sen tar det ett par dagar tills det är borta. Lite som tre steg framåt, två steg bakåt, tre steg framåt..

Veckan har varit i princip fläckfri! Det blev ju en del snask och onyttigheter runt jul och i januari har jag hamnat i den här typiska plugg-fällan. När man inbillar sig att det går sååå mycket bättre om man har något att tugga på under tiden man läser eller skriver. Men sen i måndags har jag varit konsekvent och nästan ett kilo har försvunnit sen dess! Hmm, kan det finnas ett samband tro? :)

Då

Nu

Styrketräning

Igår var jag på gymmet för 5:e gången. Mitt mål är att komma dit minst 2 gånger varje vecka nu i början. Det känns rimligt med tanke på allt omkring, skola, barn, jobb. Det ligger ändå 2,5 mil bort och det är inte varje dag jag åker in till stora staden. Som i söndags hade jag en dejt med min lillasyster, då passade det bra att träna innan. Men jag vet inte om jag åker in endast för träning en helg. Eller kanske.. Det sägs ju kunna vara lätt beroende.

Jag har försökt läsa mycket om det. Styrkelabbet.se skriver så en vanlig dödlig förstår, på en basic nivå men ändå med många bra argument till varför man satsa på teknik framför kvantitet och varför fria vikter ger bättre träning. Något jag verkligen tycker är bra är att fokus har flyttats från löpband och crosstrainers till vikterna. Till och med Iform som känns väldigt riktad till kvinnor medger att det är inte är cardion som är hemligheten.

Sen är det även så att jag vill få ut mesta möjliga på minsta möjliga tid. Jag vill inte lägga 1,5 timme på gymmet (plus tid för ombyte och dusch!) utan helst ska allt gå på under en timme. Uppvärmning 10 minuter och sen 20-30 minuter styrketräning. Vad jag förstått på han som skriver för styrkelabbet så är det fullt tillräckligt för att ändå få bra resultat. Jag vill heller inte träna i ett halvår på ett sätt som kanske ger 30 % av vad det hade kunnat ge.

Det känns helt otroligt skönt att ha kommit igång. Endorfiner fo´ life!

Ny stil?!

Idag fick jag höra det lustiga hittills. Jag var ner till jobbet för att hälsa på och fick massa komplimanger. Men den roligaste var ändå chefen: "har du bytt stil?" Jag trodde han menade mina typ kläder (hade en vinröd vinterjacka och svarta kängor" men han syftade på att jag är i en mindre version av mig själv. 

Än så länge har jag fått många komplimanger. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Det som krockar är att huvudet inte riktigt hunnit med på förändringen, även om jag inte gått ner sådär supermycket sedan operationen. Fast de kilon jag tappat har gjort stor skillnad. Jag blir glad över bekräftelsen, men jag blir alltid lite ledsen i ögat över mitt forna jag. Det är svårt att sätta ord på det. Jag blir glad, men har ändå svårt att verkligen ta komplimangen. Folk menar väl, det märks och det handlar inte om hur jag såg ut då, utan hur jag ser ut just NU och IDAG. 

Jag blir också lite ledsen i ögat när jag märker hur bemötandet skiljer sig nu från då. Det här är inte första gången jag går ner i vikt och där jag är nu har jag vart en gång förut. Men jag minns hur det var då och det är ungefär på samma sätt nu. Alltså vad knepigt det här blev. Det är ju bra nu, men varför ska det behöva vara så annorlunda för att man väger mer? Jag är ändå samma person!? 

Men jag ska försöka ta komplimangerna för vad de är för stunden och inte grubbla så mycket. Jag tänker att det viktigaste är att jag vet vem jag är utan att "behöva" bekräftelse. 

Ajja, svamligt men det får vara så ikväll.. 

Äntligen överviktig!

Det var tydligen många "milstolpar" nu mellan 75-70 kg. Efter morgonens vägning kan jag konstatera att jag bara är överviktig. Hur bra är inte det på en skala mellan 1-2? 

Sen jag bestämde mig för mitt lilla "mål" har det gått bra. Inte fullt ett kilo men nu återstår det bara 4,8 kg till jag når mitt nästa mål. I veckan har jag haft så otroligt fullt upp med skolan, men imorgon ska jag till gymmet för första gången. Spännande! 

Planer!

Den 6:e januari idag. Det är 5 dagar kvar tills jag ska lämna in min rapport. Det är kanske egentligen (med handen på hjärtat) ett par dagar för lite men jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Men det kommer bli bra i slutändan ändå. Men jag sitter nu och kommer på nya "ansatser" men inser att jag inte har tid till att gräva ner mig i något nytt. 

Men, hur som helst. Jag har smidit planer. Jag ska göra som alla andra och börja träna nu lagom efter nyår. Mitt närmsta mål är min resa i mars. Innan dess ska jag ha gått ner ytterligare i vikt och för första gången ska jag formulera ett mål som jag ska jobba mot. 

Imorse vägde jag 75,4 och jag har tre alternativ. 

1. 72,8. Det eviga målet. Det är "bara" 2,6 kg kvar och känns lite för "lätt". 

2. 71,7. Det innebär -20 kg sedan operation. Det är 3,7 kg kvar tills dess. 

3. 69,9 kg. 5,5 kg kvar till dess. Det är 8 veckor kvar tills vi åker. 

Det är ett snitt på 0,69 kg per vecka. Det borde vara rimligt tycker jag! Speciellt om jag börjar träna, 

har målet uppstället och jobbar för det. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det. Har längtat efter att träna och nu ska det äntligen bli av. Jag är också väldigt förväntansfull på hur det är att träna som opererad. Hur mycket kommer jag orka? Hur mycket behöver jag ändra i kosten för att orka med? Kommer det ge snabba resultat? En jag följer på Instagram skrev att det bara rasslade till när hon började träna. Självfallet att det är något som lockar! 

Jag ska ta ett seriöst förekort, ta mått och sen jämföra när vi väl ska resa iväg.