Det går inte fort men det går neråt. Det är huvudsaken. Och 13 kg är jättemycket egentligen. Och tänk, om 2 kg då är det 15 kg. Det börjar kännas som jättejättemycket! Ojojojoj. De byxor jag använt mest är ett par basic jeans från H&M i strl 42. De börjar sitta väldigt pösigt. OJ! På ett bra sätt!
Det var allt för nu. Jag ska försöka göra något produktivt ikväll. Är inte alls sugen på skolarbete. Är mer sugen på att göra något roligare, typ kolla på en serie. Men först ska hunden ut på en pinksväng!
måndag 24 november 2014
måndag 17 november 2014
En måndag mitt i veckan
Det har inte riktigt ordnat upp sig med dagar hit och dit. Jag jobbade ju i söndags och var i skolan idag. Imorgon är det en plugga-hemma-dag. Så det hade lika gärna kunnat vara tisdag nu? Eller onsdag? Första läsperioden var jag alltid ledig måndagar och det saknar jag. Ingen söndagsångest!
Jag har precis avnjutit kvällens fika bestående av hallon, kvarg och keso. Fy sjutton vad gott det är! Hade i lite ekologiskt vaniljpulver också. När jag var på ICA Maxi köpte jag en proteindryck från Gainomax. Bra pris, 12,50 kr kostade den och innehöll 20 g protein tror jag det var. Dock innehöll den även 19 g sockerarter vilket inte alls är en höjdare men det är svårt att vara nitisk tycker jag. Även om jag "vill" vara det så är det svårt och tar mycket energi att alltid jämföra innehållsförteckningar mot varandra.
En kul grej. När jag går förbi speglar blir det ibland så att jag hajar till. Vem är det där? Vi har ingen ordentlig helkroppspegel här hemma, så det är inte så ofta som jag står och inspekterar skillnader. Det har hänt saker med min rumpa. Den är inte längre kantig och knölig på samma sätt som förut. Nu är den mer.. obefintlig.. Det blir att köra squats till förbannelse framöver när jag kommer igång med träningen.
Jag har precis avnjutit kvällens fika bestående av hallon, kvarg och keso. Fy sjutton vad gott det är! Hade i lite ekologiskt vaniljpulver också. När jag var på ICA Maxi köpte jag en proteindryck från Gainomax. Bra pris, 12,50 kr kostade den och innehöll 20 g protein tror jag det var. Dock innehöll den även 19 g sockerarter vilket inte alls är en höjdare men det är svårt att vara nitisk tycker jag. Även om jag "vill" vara det så är det svårt och tar mycket energi att alltid jämföra innehållsförteckningar mot varandra.
En kul grej. När jag går förbi speglar blir det ibland så att jag hajar till. Vem är det där? Vi har ingen ordentlig helkroppspegel här hemma, så det är inte så ofta som jag står och inspekterar skillnader. Det har hänt saker med min rumpa. Den är inte längre kantig och knölig på samma sätt som förut. Nu är den mer.. obefintlig.. Det blir att köra squats till förbannelse framöver när jag kommer igång med träningen.
lördag 15 november 2014
Nu kan jag andas igen!
Igår var jag inne en sväng på jobbet. Det är ju ett par stycken som vet om operationen och det första en sa var "Hej smalis". Allt är verkligen relativt. Ja jag har ju gått ner men jag "lider" fortfarande av fetma klass 1. Men man kan uppenbarligen vara en smalis ändå. Han sa i alla fall något riktigt smart som jag helt ärligt inte ens har tänkt på. Den här platån va.. Jag trodde att det släppte där för nån vecka sen när jag om under 80 kg men dagen efter stod vågen på 80 igen och 80,3 en dag. Imorse var det 79,6 (nytt lägsta!) men det har varit väldigt väldigt långsam viktnedgång i ett par veckor nu. Jag har tänkt platå. Inget konstigt alls. Och det kanske är så, det är helt enkelt en envis platå som behöver tid. Men han sa "jamen det är kanske stressen som bidragit också?" I över en månads tid har jag varit stressad över skolan. Igår lämnade jag in hemtentan och nu för första gången på flera veckor är jag "ledig".
Det kanske är så att stressandet bidragit? Det är ändå ironiskt att vågen stod på 80,0 och idag 79,6.
Hursom är jag lyckligare än lyckligast nu. Det är så skönt att hjärnan får slappna av lite. Idag är det lördag och bara det är lyxigt.
Det kanske är så att stressandet bidragit? Det är ändå ironiskt att vågen stod på 80,0 och idag 79,6.
Hursom är jag lyckligare än lyckligast nu. Det är så skönt att hjärnan får slappna av lite. Idag är det lördag och bara det är lyxigt.
söndag 9 november 2014
En kvällstanke
Nu blir det kanske lite utsvävande här, men jag sitter och funderar. Det är nu strax över två månader som passerat sedan operationen. Det har hunnit hända så otroligt mycket sedan den 2:a september. Kroppen har förändrats både här och där. Jag vet inte om det har att göra med att det gått väldigt fort, men jag "kommer på mig själv" med att saker har förändrats. En långsammare viktnedgång kanske hjälper till att vänja om kropp och knopp på ett annat sätt. Nu blir jag lika förvånad varje gång jag ska stiga upp från golvet. Det går smidigt och enkelt. Det finns många andra liknande grejer, t ex att jag hajar till när jag känner mina nyckelben. Var har de varit under de senaste åren? Och mina ben! Vad hände?
Vardagen tycker jag flyter på väldigt bra. Det är väl fortfarande saker som jag måste fortsätta jobba på, men överlag tycker jag att det har gått bra att få in nya rutiner. Och när det gäller val av livsmedel är det oförskämt lätt. De gånger jag ätit sådant som jag vet inte är bra har jag ätit yttepyttelite och ändå mått lite illa efteråt. I ett sådant läge är det INTE svårt att låta bli det som ligger kvar på fatet. Igår åt jag en bit tårta och idag en liten bit silviakaka. Det gick bra och kändes okej (förutom att det lägger sig som ett läskigt lock högt uppe i halsen). Det jag tänker på är mina forna hjärntroll som ville att jag skulle ta en bit till. För första gången i mitt liv känns det ungefär som att jag har blivit normal.
Det här är kanske en insikt, jag vet inte. Men någonstans fanns det ju uppenbara orsaker till varför jag vägde så mycket som jag gjorde. Jag vet nu att jag åt alldeles för mycket av både det ena och andra. Varför gör man det egentligen? Varför kan en människa äta mer än en annan? Varför petar vissa i maten medans andra vräker i sig? Och hur är det möjligt att ätbara saker kan få ett sådant enormt fokus för en del (exempelvis mig) medan andra tänkte mer på helt andra saker. Egentligen vill jag bara försöka förstå. Det finns en dokumentär som jag inte personligen har sett, jag har bara pratat med en annan som sett den. Han berättade att de hade kollat hjärnaktiviteten hos en människa före samt efter en operation. Det hade visat sig nåt i stil med att hjärnan inte reagerar på samma sätt som tidigare. Och det kunde jag absolut relatera till. Mat är jättegott och jag njuter av den, men den triggar inte på samma sätt som tidigare. Jag ska nog försöka leta reda på dokumentären och se på den själv. För det jag fortfarande är nyfiken på är varför det kan påverka hjärnan så ofantligt mycket. Jag är inte den som tror på att jag är överviktig för att jag - tycker om godis -. Det är något annat som är mer komplext.
Men, för att återkomma till det jag tänkte på från första början. Det börjar bli så naturligt att ha en normal relation till mat att jag inte tänker så ofta på att jag är opererad. Det är så brutalt skönt att fokus har flyttats från mat (och annat ätbart) till andra saker.
Som alltid när jag tänker omkring det här ämnet är den sista tanken alltid tacksamhet. Jag vet inte vad jag hade kunnat göra annorlunda för att uppleva och känna det som händer precis just nu. Jag vet inte vilken diet eller "livsstil" som hade kunnat ge mig samma förutsättningar.
Jag fullkomligt älskar min mini-mage!
Vardagen tycker jag flyter på väldigt bra. Det är väl fortfarande saker som jag måste fortsätta jobba på, men överlag tycker jag att det har gått bra att få in nya rutiner. Och när det gäller val av livsmedel är det oförskämt lätt. De gånger jag ätit sådant som jag vet inte är bra har jag ätit yttepyttelite och ändå mått lite illa efteråt. I ett sådant läge är det INTE svårt att låta bli det som ligger kvar på fatet. Igår åt jag en bit tårta och idag en liten bit silviakaka. Det gick bra och kändes okej (förutom att det lägger sig som ett läskigt lock högt uppe i halsen). Det jag tänker på är mina forna hjärntroll som ville att jag skulle ta en bit till. För första gången i mitt liv känns det ungefär som att jag har blivit normal.
Det här är kanske en insikt, jag vet inte. Men någonstans fanns det ju uppenbara orsaker till varför jag vägde så mycket som jag gjorde. Jag vet nu att jag åt alldeles för mycket av både det ena och andra. Varför gör man det egentligen? Varför kan en människa äta mer än en annan? Varför petar vissa i maten medans andra vräker i sig? Och hur är det möjligt att ätbara saker kan få ett sådant enormt fokus för en del (exempelvis mig) medan andra tänkte mer på helt andra saker. Egentligen vill jag bara försöka förstå. Det finns en dokumentär som jag inte personligen har sett, jag har bara pratat med en annan som sett den. Han berättade att de hade kollat hjärnaktiviteten hos en människa före samt efter en operation. Det hade visat sig nåt i stil med att hjärnan inte reagerar på samma sätt som tidigare. Och det kunde jag absolut relatera till. Mat är jättegott och jag njuter av den, men den triggar inte på samma sätt som tidigare. Jag ska nog försöka leta reda på dokumentären och se på den själv. För det jag fortfarande är nyfiken på är varför det kan påverka hjärnan så ofantligt mycket. Jag är inte den som tror på att jag är överviktig för att jag - tycker om godis -. Det är något annat som är mer komplext.
Men, för att återkomma till det jag tänkte på från första början. Det börjar bli så naturligt att ha en normal relation till mat att jag inte tänker så ofta på att jag är opererad. Det är så brutalt skönt att fokus har flyttats från mat (och annat ätbart) till andra saker.
Som alltid när jag tänker omkring det här ämnet är den sista tanken alltid tacksamhet. Jag vet inte vad jag hade kunnat göra annorlunda för att uppleva och känna det som händer precis just nu. Jag vet inte vilken diet eller "livsstil" som hade kunnat ge mig samma förutsättningar.
Jag fullkomligt älskar min mini-mage!
lördag 8 november 2014
Plötsligt händer det!!
Wihooo!! ÄNTLIGEN! Under 80 kg! Med lite marginal dessutom. Det är ett gäng år sen som jag vägde såhär lite. Och när jag kollar på bilder från den tiden tycker jag att jag såg "smal" ut. Inte smal men ni hajar. Allt är relativt. Nu känner jag mig inte särskilt smal men det är väl så det alltid är. Nej inte skinny bitch men jag tycker mer och mer om min spegelbild.
tisdag 4 november 2014
Lång tajm no sii!
Jag har vart väldigt inaktiv på den här bloggen den senaste veckan. Det finns inte så mycket att skriva om för tillfället. Jag är inne i en envis svacka och bara väntar på att det ska rassla till. Jag är såååå nära att hamna under 80 kg men nä. Såklart ska denna platå alltså befinna sig ovanför 80-strecket.
Jag har i alla fall köpt Chiafrön och har nu en blandning med chiafrön, kokosmjölk och vaniljextrakt som står på beredning i kylen. Kvarg i all ära men det är bra med variation. Jag försöker få i mig ordentligt med protein men.. Det är svårt.
Jag har i alla fall köpt Chiafrön och har nu en blandning med chiafrön, kokosmjölk och vaniljextrakt som står på beredning i kylen. Kvarg i all ära men det är bra med variation. Jag försöker få i mig ordentligt med protein men.. Det är svårt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)