NTS!

Alltså jag är kär. Har sett så många andra skriva i fb-gruppen att de älskar sin minimage. Jag förstår vad de menar. Hur kan man vara kär i ett inre organ? Hehe, inte vidare svårt..

Jag och min nya stora kärlek har placerat oss på ett bibliotek till förmån för studier. Det är sista veckan innan jullovet och en hel del som ska göras. På Netto köpte jag lite proviant för dagen så här blir jag kvar ett par timmar till.

Klart slut varulvstjut.

Hej hej hej hej

Söndagskväll och tredje advent. Det gick bra att vara ute i fredags. Ett glas vin och en drink blev det under en hel kväll. Kände mig liiite vimsig i huvudet men inte mer än så. Dagen efter kände jag ingenting. Jag har läst om andras alkoholupplevelser och de skriver att de blir "fulla" och sen nykter igen ganska fort. Så på en kväll kan det hinnas med ett par vändor upp och ner. Sen betydligt mindre bakis dagen efter än tidigare. Det var himla kul i alla fall. Jisses vad komplimanger jag fick av mina arbetskompisar. Är så ovan med det och har lite svårt att ta till mig det. Jag fick en del "uppmärksamhet" från snubbar (okända) som var där men det tycker jag är drygt, på riktigt. Jag tycker INTE om att få bekräftelse, jag tycker inte om att andra försöker flörta och jag tycker inte om den där äckliga fylleblicken (och förmodade intentionerna). Det är visserligen inget nytt men jag vet inte varför det är så. Bäst är det om folk låter mig vara, alternativ kommer fram och pratar seriösa saker.

Igår var jag iväg på lite minijulfirande med sambons familj och i brist på annat hittade jag min gamla jeanskjol som alltid varit min "smalkjol". Den är i strl 42 från H&M. Den har jag inte ens provat på flera år men nu satt sen som ett smäck. Helt otroligt. Garderoben växer (tack och lov att jag sparat allt gammalt..).

En bild från tidigare i veckan.

Bättre tider har nu kommit

Jag undrar verkligen var det var för svacka. Nu mår jag jättebra, är pigg och glad. Ingen stress, ingen ångest. Ser fram emot saker och ting igen och orkar mer än det mest nödvändiga. Jag kommer aldrig få svar. Men. Allt som händer med kroppen just kan ju bero på operationen snarare än mörker. Dock började jag med d-vitamin (tuggtabletter) för ungefär 1,5 vecka sedan och nu känns allt mycket mycket lättare. Jag for och simmade förra veckan och vilken skön känsla det gav i kroppen. Så två möjliga åtgärder kanske fick rätsida på problemet? Kanske var det julbelysningen som kom upp?

Igår fick jag ett till otroligt fint tentasvar. Alltså aldrig förr har det gått så bra som nu i skolan. Det är en sån enorm befrielse att känna att jag kan, och att jag klarar av det. På riktigt är det nästan så att jag är imponerad och förvånad. Det kanske har med eventuellt dålig självkänsla att göra så nog tusan känns det bra med bra resultat.

Nu är det jul och jag har tänkt lite på hur jag ska tackla allt som erbjuds. Min operation har inte automatiskt förbjudit allt som finns, utan mitt mål är att kunna äta av allt men i väldigt begränsade mängder. Däremot har jag en plan. Att inte åsidosätta nyttigheter framför annat. Alltså först äta det som är bra, och om jag orkar, kanske äta det andra. Igår åt jag såna där stora skumtomtar. De som kostar 10 kr för tre stycken. Det var så brutalt gott. Imorgon ska jag på julfest med jobbet och jag hoppas jag kan smussla nog mycket för att ingen ska ifrågasätta varför jag äter så lite. De närmsta på jobbet vet om operationen men långt ifrån alla. Men vad kul det ska bli att klä på mig fint, sminka mig, fixa håret och dricka ett glas vin. Det är första gången sen operationen, med nästan 15 kg mindre på kroppen.

Väntar på bättre tider

Det går segt med vikten just nu. Det händer inte så väldans mycket och jag vet inte om det beror på mens, platå, äter/dricker för dåligt eller något annat. Ytterligare en vecka har passerat. Imorgon är det tre månader sedan operationen. Vad det har gått fort! Nästan hela terminen har passerat och årstiden har ändrats från sensommar till vinter.

Just nu har jag en allmänt tråkig period. Kan bero på tidigare nämnda orsaken även det. Det är så mörkt ute och jag är så energilös om kvällarna. Den energin jag har räcker precis till att orka med dagarna. Och jag tänker att jag ska försöka förändra lite saker så att jag kanske orkar med mer, men det är knappt att jag ens orkar ta tag i förändringsarbetet. Det är en delinlämning ikväll av rapporten, och den ska även redovisas imorgon. Jag känner mig ohyggligt opeppad på att göra det.

Det känns ändå som att det bara är en tillfällighet. En period som inte är lika rolig som livet annars kan vara. Min strategi är att härda ut. Vänta på bättre tider helt enkelt. Försöka göra det mesta och bästa jag orkar med nu så får resten vara lite på paus tills vidare. Om jag idag skulle försöka mig på stordåd, typ att rädda världen, skulle jag nog explodera tror jag.

13 kg

Det går inte fort men det går neråt. Det är huvudsaken. Och 13 kg är jättemycket egentligen. Och tänk, om 2 kg då är det 15 kg. Det börjar kännas som jättejättemycket! Ojojojoj. De byxor jag använt mest är ett par basic jeans från H&M i strl 42. De börjar sitta väldigt pösigt. OJ! På ett bra sätt!

Det var allt för nu. Jag ska försöka göra något produktivt ikväll. Är inte alls sugen på skolarbete. Är mer sugen på att göra något roligare, typ kolla på en serie. Men först ska hunden ut på en pinksväng!

En måndag mitt i veckan

Det har inte riktigt ordnat upp sig med dagar hit och dit. Jag jobbade ju i söndags och var i skolan idag. Imorgon är det en plugga-hemma-dag. Så det hade lika gärna kunnat vara tisdag nu? Eller onsdag? Första läsperioden var jag alltid ledig måndagar och det saknar jag. Ingen söndagsångest!

Jag har precis avnjutit kvällens fika bestående av hallon, kvarg och keso. Fy sjutton vad gott det är! Hade i lite ekologiskt vaniljpulver också. När jag var på ICA Maxi köpte jag en proteindryck från Gainomax. Bra pris, 12,50 kr kostade den och innehöll 20 g protein tror jag det var. Dock innehöll den även 19 g sockerarter vilket inte alls är en höjdare men det är svårt att vara nitisk tycker jag. Även om jag "vill" vara det så är det svårt och tar mycket energi att alltid jämföra innehållsförteckningar mot varandra.

En kul grej. När jag går förbi speglar blir det ibland så att jag hajar till. Vem är det där? Vi har ingen ordentlig helkroppspegel här hemma, så det är inte så ofta som jag står och inspekterar skillnader. Det har hänt saker med min rumpa. Den är inte längre kantig och knölig på samma sätt som förut. Nu är den mer.. obefintlig.. Det blir att köra squats till förbannelse framöver när jag kommer igång med träningen.

Nu kan jag andas igen!

Igår var jag inne en sväng på jobbet. Det är ju ett par stycken som vet om operationen och det första en sa var "Hej smalis". Allt är verkligen relativt. Ja jag har ju gått ner men jag "lider" fortfarande av fetma klass 1. Men man kan uppenbarligen vara en smalis ändå. Han sa i alla fall något riktigt smart som jag helt ärligt inte ens har tänkt på. Den här platån va.. Jag trodde att det släppte där för nån vecka sen när jag om under 80 kg men dagen efter stod vågen på 80 igen och 80,3 en dag. Imorse var det 79,6 (nytt lägsta!) men det har varit väldigt väldigt långsam viktnedgång i ett par veckor nu. Jag har tänkt platå. Inget konstigt alls. Och det kanske är så, det är helt enkelt en envis platå som behöver tid. Men han sa "jamen det är kanske stressen som bidragit också?" I över en månads tid har jag varit stressad över skolan. Igår lämnade jag in hemtentan och nu för första gången på flera veckor är jag "ledig".

Det kanske är så att stressandet bidragit? Det är ändå ironiskt att vågen stod på 80,0 och idag 79,6.

Hursom är jag lyckligare än lyckligast nu. Det är så skönt att hjärnan får slappna av lite. Idag är det lördag och bara det är lyxigt.

En kvällstanke

Nu blir det kanske lite utsvävande här, men jag sitter och funderar. Det är nu strax över två månader som passerat sedan operationen. Det har hunnit hända så otroligt mycket sedan den 2:a september. Kroppen har förändrats både här och där. Jag vet inte om det har att göra med att det gått väldigt fort, men jag "kommer på mig själv" med att saker har förändrats. En långsammare viktnedgång kanske hjälper till att vänja om kropp och knopp på ett annat sätt. Nu blir jag lika förvånad varje gång jag ska stiga upp från golvet. Det går smidigt och enkelt. Det finns många andra liknande grejer, t ex att jag hajar till när jag känner mina nyckelben. Var har de varit under de senaste åren? Och mina ben! Vad hände?

Vardagen tycker jag flyter på väldigt bra. Det är väl fortfarande saker som jag måste fortsätta jobba på, men överlag tycker jag att det har gått bra att få in nya rutiner. Och när det gäller val av livsmedel är det oförskämt lätt. De gånger jag ätit sådant som jag vet inte är bra har jag ätit yttepyttelite och ändå mått lite illa efteråt. I ett sådant läge är det INTE svårt att låta bli det som ligger kvar på fatet. Igår åt jag en bit tårta och idag en liten bit silviakaka. Det gick bra och kändes okej (förutom att det lägger sig som ett läskigt lock högt uppe i halsen). Det jag tänker på är mina forna hjärntroll som ville att jag skulle ta en bit till. För första gången i mitt liv känns det ungefär som att jag har blivit normal.

Det här är kanske en insikt, jag vet inte. Men någonstans fanns det ju uppenbara orsaker till varför jag vägde så mycket som jag gjorde. Jag vet nu att jag åt alldeles för mycket av både det ena och andra. Varför gör man det egentligen? Varför kan en människa äta mer än en annan? Varför petar vissa i maten medans andra vräker i sig? Och hur är det möjligt att ätbara saker kan få ett sådant enormt fokus för en del (exempelvis mig) medan andra tänkte mer på helt andra saker. Egentligen vill jag bara försöka förstå. Det finns en dokumentär som jag inte personligen har sett, jag har bara pratat med en annan som sett den. Han berättade att de hade kollat hjärnaktiviteten hos en människa före samt efter en operation. Det hade visat sig nåt i stil med att hjärnan inte reagerar på samma sätt som tidigare. Och det kunde jag absolut relatera till. Mat är jättegott och jag njuter av den, men den triggar inte på samma sätt som tidigare. Jag ska nog försöka leta reda på dokumentären och se på den själv. För det jag fortfarande är nyfiken på är varför det kan påverka hjärnan så ofantligt mycket. Jag är inte den som tror på att jag är överviktig för att jag - tycker om godis -. Det är något annat som är mer komplext.

Men, för att återkomma till det jag tänkte på från första början. Det börjar bli så naturligt att ha en normal relation till mat att jag inte tänker så ofta på att jag är opererad. Det är så brutalt skönt att fokus har flyttats från mat (och annat ätbart) till andra saker.

Som alltid när jag tänker omkring det här ämnet är den sista tanken alltid tacksamhet. Jag vet inte vad jag hade kunnat göra annorlunda för att uppleva och känna det som händer precis just nu. Jag vet inte vilken diet eller "livsstil" som hade kunnat ge mig samma förutsättningar.

Jag fullkomligt älskar min mini-mage!

Plötsligt händer det!!

Wihooo!! ÄNTLIGEN! Under 80 kg! Med lite marginal dessutom. Det är ett gäng år sen som jag vägde såhär lite. Och när jag kollar på bilder från den tiden tycker jag att jag såg "smal" ut. Inte smal men ni hajar. Allt är relativt. Nu känner jag mig inte särskilt smal men det är väl så det alltid är. Nej inte skinny bitch men jag tycker mer och mer om min spegelbild.

Lång tajm no sii!

Jag har vart väldigt inaktiv på den här bloggen den senaste veckan. Det finns inte så mycket att skriva om för tillfället. Jag är inne i en envis svacka och bara väntar på att det ska rassla till. Jag är såååå nära att hamna under 80 kg men nä. Såklart ska denna platå alltså befinna sig ovanför 80-strecket.

Jag har i alla fall köpt Chiafrön och har nu en blandning med chiafrön, kokosmjölk och vaniljextrakt som står på beredning i kylen. Kvarg i all ära men det är bra med variation. Jag försöker få i mig ordentligt med protein men.. Det är svårt.

Intensiv period just nu!

Jag har ju monstertentan Allan Ballan imorgon, och den har tagit mycket av min energi den senaste veckan. Men nu såhär en dag innan känns det okej. Det är en tenta. Jag kommer självklart göra mitt allra bästa men jag har helt och hållet lagt tentaångesten åt sidan. Det är inte värt att lägga ner sådan typ av energi.

Men jisses vad hungrig jag är! Undrar om det har med yttre omständigheter att göra, eller att det närmar sig den vecka på månaden då allt är lite si och så? Igår kändes det som att jag åt hela tiden. Och jag måste erkänna att jag måste tänka tre eller fyra gånger för att inte göra dumma saker. Om allt hade varit som förut hade jag mest troligen ätit rätt mycket godis vid en sån här tentaperiod. Nu har jag inte ätit något "onyttigt" alls, förutom en en 1 cm bit glasstårta på ett födelsedagskalas i helgen, och en liten cookie som var på hela 50 kcal.

Skillnaden nu är att jag inte vill ha godis på samma sätt som innan. Däremot något att äta. Det kanske är extra hunger som gör det, eller udda gamla invanda rutiner, att man på något vis pluggar bättre om det finns något att tugga på.

Jag grunnar på vad jag ska ha för ätbart med mig till tentan imorgon. Det är en eftermiddagstenta som drar igång nån gång efter kl 14 och skrivtiden slutar först efter 19. Jag har tänkt banan, nötter, en proteinbar och en vattenflaska. Det borde jag stå mig på hela eftermiddagen.

Hej då så länge. Nu ska jag ner i böckerna igen!

Hår och naglar

Än har jag inte märkt någon stor skillnad på mängden hårstrån som lossnar. Och faktum är att det var riktigt länge sen jag hade lika långa naglar som jag har nu.. Men det kanske kommer sen. Det är ju inte ens 2 månader sedan operation.

Det är en reguljär fredagskväll. Sambon jobbar (natt) och jag är ensam hemma med vår lilla palt. Det är tentaperiod nu och jag börjar känna av stressen som kommer när dagen d närmar sig. Jag minns att tidigare tentaperioder ofta varit väldigt onyttiga sådana. Ungefär som att jag pluggar bättre om jag har någonting att knapra på under tiden. Det är nog mer av en stressgrej än en pluggrej dock. Nu har jag försökt halsa vatten utan dess like istället. I och för sig funkar det rätt bra. Har fått springa på toan flera gånger idag men det är bara bra.

Varje ny vikt är i en ny lägsta vikt. Imorse stod vågen på 81,4 kg. Det var ungefär 3,5 år sedan som jag vägde vad jag väger idag. Jag hade kört Utmaningen (idag heter det Fitnessfighten) och jag gick ner från typ 82-83 ner till strax under 79. Jag minns att jag kände mig så smal då. Fysiken var aningens bättre då än vad den är nu och med hård träning 30 dagar i sträck får man helt klart en bättre hållning. Nu känner jag mig lite hoptryckt.

Jag har en liten inre önskan om att komma igång med träningen. Exakt vad jag ska göra är fortfarande oklart. Har övervägt att börja styrketräna (och gå på en del pass) men innan jag tecknar ett medlemskap ska jag undersöka om det finns möjlighet att få fysisk aktivitet på recept. Sen den här väldigt fina tanken om att börja simma (och basta efteråt!), den känns ju väldigt lockande när det börjar bli ruskväder ute.

Nej nu ska jag hoppa ner i sängen. Sömn är A och O för en pigg morgondag!

Årets sämsta jämförelsebild.

 

Här är min allra första jämförelsebild. Den är precis värdelös egentligen, men jag har så svårt att få tummen ur för att ta seriösa bilder. Men man ser ju skillnaden i alla fall och det är väl huvudsaken. 

Vad hände?

Ja vad hände egentligen igårkväll vid 19:30-snåret. Jag började må illa, blev yr, kall och nästan spyfärdig, sluddrade och var nästan påväg att ramla ihop. Det var en väldigt otrevlig upplevelse men med facit i hand, det var självförvållat och väntat.

Det var som så att jag och mina arbetskamrater var på BodaBorg och härjade. Jag slarvade med maten (pga stress och dålig planering) och åt ett mål vid 13:00. Sen vid 16 drack jag 1/3 av en Allévo. Hur mycket drack jag? Typ jättelite. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunde vara så ansvarslös gentemot mig själv. Hur tänkte jag? Eller snarare, varför tänkte jag inte?

BodaBorg är sjukligt roligt, men extremt krävande om man väljer röda och svarta banor. Det gjorde vi och jag tog ut mig fruktansvärt. Det var första riktigt stora ansträngningen sedan operationen och jag vet ju att jag inte lärt mig vad kroppen orkar och inte.

Jag vet ju om alla fel jag gjorde och jag vet hur jag mådde. Det ska inte hända igen. Det är en sak som är säkert.

Dagens lunch

En dagens lunch för inte ens 17 kronor? Tusan i mig vilken bra uppfinning det är med salladsbar. Jag tog räkor, keso, kyckling, potatissallad, rödlök och ananas. Mycket gott och mättande. På ICA köpte jag även en ostkaka men jag har inte öppnat den än. Tror allt gick på 50 kr (inkl en liten havredryck och två påsar tuggummi). Den ekonomiska sidan av mig älskar att vara opererad!

Tidig morgon

Det är tisdag här i dag. Det betyder skola för mig och lilla grabben är hemma med sin pappa. Jag behöver inte åka förrän halv tio ungefär så min plan är att dricka kaffe och sen gå ut på en hurtig promenad med hunden. Då hinner jag duscha och äta innan jag drar sen.

Vågen är verkligen med mig just nu känner jag. Den tar stora hopp neråt. Senaste vikten var 82,9 och idag när jag vägde mig; 82,3! Är lite mer inställd på nåt hekto kanske och tappar nästan hakan när det är hela 6 hg mindre! Tänk, snart är det 10 kg. Nästan lika snart är jag under 80. Tänk att väga 70-nånting. Att väga 80-nånting har varit helt okej, varje kilo som försvunnit har känts och synts tycker jag. Och jämfört med vad jag vägt de senaste två åren så är det lite i jämförelse. När jag blev gravid sommaren -12 vägde jag 90 kg. På två år har jag gått upp 21 kg och ner typ 21 kg. Så det känns som en evighet sedan som jag vägde nånting på 80, och ännu längre sen jag vägde 70-nånting. Det är nog 4-5 år sedan.

Jag har inte köpt ett enda klädesplagg än utan är stornöjd med att ha hela garderoben full med kläder som faktiskt passar! Har ju inte slängt (gjort mig av med..) nånting, annat än sånt som min lillasyster fått ärva. Vi bytlånar mycket grejer mellan varandra och för nån månad sedan kom hon med två kassar kläder. Jättefina sådana. Mina favoritbyxor för tillfället är ett par svarta jeans som kom ur en av kassarna. De är i storlek 42. De är absolut inte för små, snarare lite på vippen till att vara lite stora.

Alltså den känslan.. Makalös. Det är lite svårt att sätta vettiga ord på det. Annars när jag gått ner i vikt har jag slitit som hejsan, varit jättehungrig/trött, orkeslös etc. 5:2 funkade iofs rätt bra förra hösten och jag mådde bra av det, men annars har det varit så oerhört segt. Nu flyter allt bara på samtidigt som jag är mätt och glad mest hela tiden. Det ger mig känslan av att kroppen jobbar med mig. Jag vill ge nånting tillbaka känner jag. Bra mat, träning, sömn osv. Är ju egentligen sugen på att börja styrketräna och springa, men ja. Skulle vilja ha ett 10-kort på badhuset också. En simtur och en bastu lixom. Förjäkla skönt vintertid.

Nu ska vi ut i skogen jag och taxametern!

Det går ju tokfort det här!

Det är inte långt kvar tills jag väger 70-nånting!!! Amazing! Idag fick jag en ny lägsta vikt igen. Det händer varannan dag nu ungefär. Jag borde egentligen sluta väga mig så ofta men det är svårt att låta bli.

Till kvällens sista mål blir det antingen en knäckebrödmacka med ägg och kaviar eller en proteinbar.

Hur var det nu med tiden?

Den springer. Ja, helt klart. Kutar utav bara helvete. Så känns det. Även om jag bara har skola två dagar  veckan går veckorna snabbare än någonsin. Det är väl bra antar jag, men jag känner ändå att jag borde kunna nyttja tiden på ett mer effektivt sätt.

Senaste dagarna har jag vart lite trött och sjuk. Fryser gör jag fast jag sover i pyjamas och vissa nätter - dubbla täcken. Får passa på när sambon jobbar (natt).

Jag mår bra annars och kläderna sitter lösare för varje dag. Speciellt min röda jacka. Vågen står lite halvstill sen ett gäng dagar tillvara. Kanske beror på att jag lingonveckan just nu. Jag har försökt urskilja hunger från sug, men överlag har jag varit mer hungrig den senaste veckan än tidigare. De dagar det inte händer något på vågen känns det ändå som att det händer på kläderna.

Att orka med vardagen som viktopererad

Jag förstår varför sjukskrivningen från cftk bör vara 4 veckor. Det tar sån tid att äta, energi att planera maten, ständigt hålla koll på att dricka något mellan måltiderna, packa många små måltider när man ska åka iväg och komma ihåg pillerna. Det krävs att man får komma in i vanorna ordentligt.

Men. Som det är just nu skulle jag ALDRIG någonsin vilja byta tillbaka. Jag tror att det handlar mycket om att det ska vara lika självklart att äta lite och ofta som att borsta tänderna. Någonstans läste jag om att man inte känner hunger på samma sätt som innan och visst, det kan jag hålla med om. Den här panikvrålhungern har jag inte känt sedan före operationen. Hungern är mer lagom och "snäll", inte "DU MÅSTE STOPPA NÅT I MAGEN NU ANNARS DÖR DU!!!!". Jag har inte haft några problem att inte äta. Nån dag har det blivit 5 mål istället för 6, men det känns ändå okej i det stora hela då jag äter bra saker när jag väl äter.

Vid ett par tillfällen har jag varit rätt trött och slö på eftermiddagen när jag kommit hem. Tålamodet har inte riktigt räckt till helt enkelt och då känns det i hela kroppen att jag slarvat. Det kanske gått mer än 3 timmar sen senaste målet eller att jag druckit för dåligt. Varför känns det så enkelt och självklart nu för? Jag menar, jag vill ju må bra och därför är det enkelt och motiverande att planera mat, äta mat och dricka emellan. Det är väl det att kroppen reagerar snabbare kanske? Blodsockerfall har jag inte känt av än. Det kanske var lite den eftermiddagen då jag vart lite för irriterad över en skitgrej, men annars har det varit lugnt. Och om jag känner mig lite trött/slö så går det ganska fort att piggna till om jag äter något.

Små knep är bra att ha! Jag har kommit fram till att jag ska ha en pillerburk i väskan som alltid följer med. Några dagar har jag glömt omecat på morgonen och det får jag sota för! Inte värt det! I frysen finns det fortfarande tacomuffins som är smidiga att ta fram. De får tina i väskan så jag klarar mig egentligen utan kyl. Det är lätt att laga lite för mycket mat och göra små matlådor. Det är lixom inget extra jobb att laga 6 portioner istället för 3.

Det var nog morgonens svammel. Det är dags för en första seriös före- och efterbild snart tycker jag!

Godkväll bloggen!

Onsdagkväll ikväll. Igår var det fyra veckor sedan operationen och jag mår så bra. Fortsatt bra eller vad man ska säga. Det blev ungefär 7 kilo första månaden och jag är så glad och nöjd över att ha blivit lättare. Jag känner det i heeeela kroppen! Oslagbar känsla.

Fick höra imorse av en vän jag inte sett på ett par månader att jag gått ner i vikt. Hon undrade vad jag hade gjort, och jag drog en vit lögn. Äter mindre och bättre, oftare och inga kolhydrater. Det låter ju som en rimlig väg för viktminskning, eller hur? Känner mig inte alls redo för att vara så pass öppen med det att jag kan med och berätta för folk.

Nu är det 2 timmar kvar av den här kvällen. Jag ska kanske sätta upp gardiner i vårat tomma vardagsrum. Träna min axel med övningar jag fick från sjukgymnasten idag är också ett mission. En sista måltid, en pinksväng med hunden och sen en dusch. Planer planer.

Det godaste man kan äta ur en skål

Kvarg, keso, hallon. Så otroligt gott det är. Det är min sista måltid för dagen. Till middag hade jag gjort köttfärssås som jag åt tillsammans med en sallad på tomat och blandade bönor. Sååååå gott!!

Apropå saker som inte är lika goda. Jag hade ju köpt proteinpulver, men nä. Tvi vale vad jag börjar ogilla sån smak. Sött och sliskigt, bara för mycket. Kanske kan använda det på andra sätt. Men det är inte gott att dricka nåt så vedervärdigt. Smaksinnet har ändrats lite känns det som.

Jo, en till sak! De som vet om att jag opererats frågar ofta hur jag mår. Av förståeliga skäl. Varje gång kan jag svara att jag genuint mår nåt så otroligt bra! Det är en skön känsla!

Ett hopp neråt

Imorse visade vågen 85,2! Det känns som att jag stått still jättelänge, men nu tvärvände det! Så skönt att det rör lite på sig, men framför är det skönt att veckans "problem" löst sig. Det får mig att tänka tillbaka på en sak som kirurgen sa på cftk.

Om man har kramper i magen när man äter kanske inte det beror på - en mage som krampar - utan förstoppning. Han visade en bild på mage- och tarmsystemet och det lät ju logiskt när han pratade om det. Och jag har märkt en stor skillnad sen ett par dagar tillbaka. Det är MYCKET lättare att äta! Kanske det inte beror på tidigare nämnda problem men det känns lite som att det finns ett sammanhang.

Det är inget trevligt ämne, men jag känner såhär; det är en stor sak jag gjort som påverkar mycket annat. Och detta "annat" är också ingående delar som måste fungera i det stora hela. På samma linje tänker jag mycket på hur jag mår efter jag ätit vissa saker. Hur länge jag är mätt, hur det känns i magen, om jag blir trött eller slö osv. Jag drack drickyoghurt för några dagar sedan och det var mest bara obehagligt, mest troligen på grund av sockret. Sen operationen blir det så påtagligt hur jag påverkas av olika livsmedel och om något inte känns så bra ser jag ingen mening med att fortsätta äta det. Typ drickyoghurt. Nu finns det ett sånt bra alternativ, om man vill ha något som är snabbt och lätt att förtära. Drickkvargen som jag hade en bild på för några dagar sen. Mycket nyttigare med betydligt mycket mer protein.

Det var kvällens tankar.

Morgonstund har avocado i mun

Alltså avocado. Så otroligt gott. Det är inte riktigt en ny förälskelse, åt det förut också, men nu är det verkligen bland det bästa jag vet. På min frukostmacka har jag 1/2 avocado med citronpeppar på. Bilden kanske ser läskig ut men jisses så gott det är.

Platå?!

Jag har inte gått ner nånting på ungefär en vecka nu, om inte längre. Däremot hade jag ett par brallor nu på morgonen som satt betydligt tajtare förra helgen. Framsteg! Jag har mätt mig idag för första gången sedan operationen och 26,5 cm har lämnat in för gott. Då mäter jag 9 ställen på kroppen; hals, under bröst, midja, höft, höger lår, höger vad, höger överarm och höger underarm. I midjan har det försvunnit 5 cm och över naveln 7,5 cm!

Hoppas vikten kommer igång igen, men det kanske hänger ihop med mitt problem som jag skrev om igår. Idag ska jag dricka 3 flaskor vatten (a 500 ml)!

Dagarna går

Helgen susade förbi. Vi hade besök och jag fick använda mitt kort för första gången! Visade upp det och frågade om det var ok att köpa en barnportion köttbullar och det var det! Alternativet var att betala barnpris för buffén men jag var inställd på köttbullarna så det blev bra. Åt fyra köttbullar, 1/2 potatis och kanske 1-2 msk gräddsås. Blev propproppropproppmätt! Blir nästan lika förundrad varje gång. Att det ens är möjligt. Nu när jag inte längre "känner" att jag är opererad är det just den lilla magen som gör sig påmind. Det funkar jättebra med maten annars och jag fortsatt tugga. Igår åt jag lite kyckling, riven ost, aioli och grönsaker. Verkligen pluttelite men för mig var det en hel festmåltid. I lördags åt vi kräftor och jag åt kanske 2 kräftor, 5 kräftstjärtar, några små bitar västerbottenostpaj och lite ägg. Nu såhär i början vill jag inte börja experimentera med såna som det avråds ifrån, så jag satsar på säkra kort. Känns absolut bäst.

Däremot har jag ett problem som säkert många andra har. Magen är inte riktigt iform och sen operationen har jag presterat nummer två kanske 3 gånger. De senaste dagarna har det börja kännas att det är stopp så jag åkte till apoteket imorse och hämtade ut Lactolose och Flux som Dr. Novik hade skrivit ut. Flux-grejen har jag nu använt och det känns så mycket bättre nu. Den där läskiga drycksmörjan jag har fått i mig 30 ml av och ska fortsätta nu ett par dagar och se om det fungerar bra eller inte.

Annars fullkomligt älskar jag förändringarna med min kropp. Hehe, jag ta ju ut en bild på min mage när jag var på cftk, och i ärlighetens namn hade jag nog inte gjort det om jag varit vid mina sinnens fulla bruk. Men jag skulle vilja lägga ut bilder under resans gång, men eftersom jag är lite halvanonym här får det bli kroppsbilder enbart.

Såhär tre veckor efter operation känner jag mig så otroligt glad att jag verkligen gjorde det. Så har jag känt ända sen några dagar före operationen. Det var lite svajigt där innan, kalla fötter eller vad man ska kalla det. Men nu när jag har hunnit landa mer och mer, och hunnit känna på "vardagslivet" lite så är en av känslorna tacksamhet. Till allt och alla ungefär. Min sambo som är så otroligt stöttande och hejar på. Till min mamma som gjort det möjligt och hejat på. Till pappa som hjälpt till och ringt och frågat hur jag mår. Till alla som jag berättat för som är så otroligt optimistiska (till min förvåning faktiskt) och till allt som finns tillgängligt på internet. Jag förstår att alla vill mig väl, även om ett flertal har sagt "men den sån operation behöver väl inte DU göra?", "men så stor är du ju inte" och "jag hade ingen aning om att du mådde så dåligt över det".

Det är väl en extrem metod att ta till, men hur jag än vänder och vrider på det är det en väg precis som alla andra. Jag känner mig 100 % trygg med valet av just gastric sleeve, frågan är om jag någonsin hade velat göra en bypass. Det känns tveksamt. Det "enda" som hänt med mig är att min magsäck är mindre och att jag åtagit mig konsekvenser av detta för resten av mitt liv. Men om allt flyter på som förväntat kommer jag må otroligt bra av mina nya vanor och få en helt ny livskvalitet. Ett helt nytt liv från min synvinkel sett. För såsom jag sagt till människor jag pratat med; mitt mål är inte att bli smal och snygg. Det är, om möjligt, (undrar fortfarande hur jag kommer se ut som "smal") en bonus som medföljer. Det primära målet är att må så bra som möjligt, trivas med min kropp och känna att vi är ett.

Än så länge har det inte varit jobbigt. Det har gått bra att vara i skolan och till skillnad från förut sitter jag där på eftermiddagen och är piggast av alla! Energin räcker hela dagen och kvällen.

Det jag måste bli bättre på är att dricka mer. Försöker att alltid ha en vattenflaska men samtidigt måste jag ha i åtanke att inte dricka 30 minuter före jag äter. Magen måste jag få ordning på också.

Idag blev det mycket surr men så är det ibland. Har nästan haft lite skrivabstinens de senaste dagarna.

Tugga tugga tugga

Jag lagade mat igår. Tacomuffins kallas de och 7 ägg, 500 g älgfärs och lite annat jox gav mig 10 portioner mat. Nu är jag på skolan och äter en sån och jag tror den känns alldeles lagom just nu. Världens fiffigaste grej tycker jag, mat i muffinsform. Man gör en bas på ägg, mjölk, keso (och annat gott man vill ha i, ex ost) och sen kan man fylla med precis vad som helst. Jag ställde muffinsformar i en såna här stor muffinsplåt för att enkelt kunna ta med mig. En sån passar perfekt i mina lilla matlåda.

Jag försöker gå efter CFTKs kostrehabiliteringsprogram, och här är jag nu:

Andra veckan övergår puréerna till mer fastare konsistens då man använder sig av en gaffel för att finfördela maten.

Det som är lite udda är att den tredje veckan står det såhär: 

Tredje veckan skär man maten i små bitar och tuggar väl ca 15-20 gånger innan man sväljer.

Det känns nästan mer logiskt att toktugga innan man börja skära i små bitar. Jag kör varianten nu att tugga massor med gånger innan jag sväljer, och äter sånt som är relativt lättuggat. Det går bra och det känns bra i magen. Jag blir mätt på ett annat sätt vilket är skönt och jag håller mig mätt längre. Igår åt jag världens godaste middag. Äggröra, en bit rökt lax och lite broccolimos. Så ofantligt gott! :) 

 

Belöningar?

En tanke har slagit mig. Det är ju inte ovanligt förekommande med belöningar vid viktnedgång. Fnular på vad jag skulle kunna ge mig själv för att jag går ner. Det finns några saker jag skulle vilja ha/göra:

- Ögonfransförlängning (man måste prova allt minst en gång innan man dör), har dessutom en bekant som gör detta

- Olika typer av behandlingar, typ medicinsk fotvård, hårgrejs, massage, etc

- Frisörbesök

- Ett smycke

- Ett par riktigt snygga boots eller stövlar från Vagabond eller Ecco

Kläder kommer ju behövas men jag har så väldans mycket i garderoben nu så jag klarar mig säkert i 15 kg till. Nedåt alltså. Nu är jag ju såklart tacksam att jag har svårt att göra mig av med kläder, men när sakerna blir för stora ska de väck!

God förmiddag

Igår hade jag första skoldagen! Det gick väldigt bra med mina planerade måltider och jag kom på att det blir ju så att man dricker mer om man har en flaska ståendes framför sig. Perfekt! Jag ska ringa fk och avsluta sjukskrivningen (eller hur man gör) för jag känner inte att jag varken kan eller behöver vara hemma till den 28:e september. Som tur är har jag ju bara skola 2 dagar i veckan, de övriga dagarna kan jag sitta hemma och plugga.

Annars så känner livet väldigt behagligt. Kläderna sitter så mycket bättre och min röda jacka sitter inte som ett korvskvinn. Idag har jag ätit två skivor rökt kalkon och en liten skål med keso till frukost. Gott och mättande!

Mitt nya livs första powerwalk!

Hej bloggen. Idag gick jag en rätt så hurtig promenad som tog lite mer än en timme. Och gissa vad, det var inte ens tungt nångång! Inte ens uppförsbacken, trots hund och barn och 12 dagar sedan operation. Snacka om frihetskänsla. Längst vägen hittade jag lite kantareller också, och lagom till hemkomsten vaknade lilla grodan i vagnen. Det var så himla skönt. Man är aldrig så frisk som efter en sjukdom brukar jag säga, och efter den här återhämtningsperioden är det en makalös känsla att kunna trampa på utan att känna konstiga känslor i magen eller överdriven trötthet.

Annars har jag haft en pigg dag idag. Det är verkligen varannan dag som gäller. En dag trött, nästa pigg, sen trött igen, sen pigg. Så har det varit en vecka nu ungefär. När jag blir sådär väldans trött brukar jag piggna till av att dricka, äta eller vila en stund. Då känns det som att marginalerna är obefintliga. Det jag äter går åt (energimässigt) direkt och kroppen skriker efter näring.

Känn pepp

Nu har jag två små fina matlådor. De rymmer 2,5 dl och är inköpta på ICA Maxi. De såldes i 2-pack med en mindre och en lite större, för den ringa summan av 20 riksdaler (inte 200 som jag skrev först..). Jag tyckte de var perfekta för mina numera små måltider. Fina färger också!

I lådorna finns en röra gjord på kyckling, keldas toscanska tomatsoppa (perfekt att mixa i annat för att få god smak!), lite bulgur och lite creme fraiche. Åt samma igår och det var en riktig festmåltid. Idag ska jag åka iväg och vara borta 5-6 timmar och har planerat mina måltider. Det blir en röra och en drickkvarg.

Agraffri!

Woho, nu är jag kvitt agrafferna! Det gick på två sekunder ungefär. Sköterskan hade en sax-liknande grej som vek ner agraffen på mitten vilket gjorde att kanterna följer med snabbt och smidigt. Det kändes inte ens. Fick lite enkelt förband också och här hemma har jag nu satt på de första tejpbitarna.

Det var för övrigt min första utsvävning sen hemkomsten för lite mer än en vecka sedan. Vi åkte in till vårdcentralen och därefter köpte jag en "lunch" på apoteket. Allevos high protein. Dyr som skam (28 kr, kylskåpskall på apoteket) men det var en bra lösning tyckte jag. Orkade inte dricka allt i ett svep heller så den räckte resten av utflykten. Sen fick jag botanisera på Willys bland all hälsokost. Köpte massa bra godsaker. Någon dag ska jag prova göra tacomuffins. Det verkar vara en "omelett" med tacoingredienser som ska bakas i en muffinsplåt. Varje "muffin" bli då en hel måltid för en opererad. Perfekt att kunna göra ett gäng såna och sen ha matlådor till förbannelse. Just den här muffinsgrejen finns i många olika varianter. Man kan ha i nästan vad som helst som passar för stunden, och när den görs med en äggbas blir det en proteinrik måltid.

På ÖB köpte jag tre stycken Allevogrejer till, men betalade då typ 17 kronor styck. De får stå i skåpet och vara nödmat för när jag ska åka iväg.

Godnatt

Hej vad tiden går! Imorgon ska jag ta bort agrafferna och det betyder att det redan gått 10 dagar sedan operation. Jag har tid klockan 11 på vårdcentralen och det ska faktiskt bli ganska skönt att bli kvitt de stora vita fula sakerna som sitter och kliar på min mage.

Nu har jag dagens sista mål. En liten skål med kvarg, drickyoghurt (tillsätter lite för smakens skull) och lite fun light. Väldans gott faktiskt men det tar lite tid.

Eftersom jag än så länge inte kan låta bli att väga mig varje dag har jag en ny lägsta vikt idag. 87,2 kg. Det går fort neråt nu känner jag! Och när jag skulle knyta mina skor idag slog det mig att det är enklare att böja mig ner rakt framåt. Det är inte lika mycket mage som tar emot.

Nu ska jag skynda isäng. Det har varit en ganska kämpig dag med trötthet, lite för mycket att ta hand om och lite för lite ork till att arrangera. Godnatt allihopa!

Dricka dryck

Idag, 9 dagar efter operation dricker jag den första ordentliga kopp med kaffe. Tidigare har jag hällt upp i espressokopparna vi har, och tagit kanske 2-3 små klunkar. Men nu vaknade jag väldigt tidigt och tänkte prova en till jämförelse bautakopp. Frukosten kommer runt kl 8 ungefär. 

Det smakar rätt gott, inte riktigt som innan men allt är gott nu känns det som. Allt som ger en "ny smak".

Dagens eftermiddagsmellanmål!

En proteindryck gjord på 1,5 dl laktosfri mjölk, 3 cm banan och 0,5 dl proteinpulver. Frågan är om jag ens orkar hela? Jag måste äta och dricka jättesakta och känna hur det känns efter varje tugga eller klunk. När jag svalt något tar det ett par sekunder innan jag känner hur det kommer ner i magen, och då börjar jag smårapa lite. Vet inte om det fortfarande är gas.. Om jag sväljer för mycket åt gången gör det ont och det känns verkligen att det är fullt. Då väntar jag några minuter och fortsätter sedan. Till lunch åt jag pure på köttfärs, broccoli och en liten potatis. Kunde äta nästan 1,5 dl! Och då är det ju ganska kompakt eller vad man ska säga.

Det går framåt och idag mår jag superbra! Har stökat omkring här inne och gått igenom en av garderoberna lite snabbt. Magisk känsla att prova kläder och känna att de vuxit sen sist. Ett par byxor fick faktiskt åka idag. De passar väl sådär nu men jag kommer inte använda dem nåt mer. De var precis nytvättade nu och de blev för stora efter en stunds användning sist, och det var nästan 5 kg sedan.

En vecka har passerat

Det är så befriande att tiden passerar och gör gott. Nu är det en hel vecka sen jag opererades och vilken resa det varit. Framför allt är jag så glad att det är gjort. All väntan innan, all spänning och förväntan. Första veckan har resulterat i -3,7 kg. Det är svårt att känna på kroppen att det försvunnit lite, men jag tycker nog allt att det märks lite på kläderna.

Bättre natt!

Igårkväll tog jag morfinpiller och alvedon innan jag gick till sängs och imorse sov jag till 07:20, utan att vakna på natten! Improvement!

Dessutom, igår började jag lite smått med puréer. Kände mig så ofantligt tom på energi och nästan spyfärdig av allt drickande. Så på eftermiddagen gjorde jag ett mellanmål bestående av äggstanning. Det var himmelskt gott och gav energi direkt. Jag gick till och med en liten svampsväng med hunden och kände mig förvånansvärt pigg. Det kanske berodde på det låga energiintaget de senaste dagarna, och nu i efterhand kändes det helt rätt att börja äta lite mer matiga saker. Till middag åt jag toscansk tomatsoppa (Kelda) och en liten potatis bredvid som jag mosat med sås och sky. Oj så gott.

Jag är ingen expert men jag tror definitivt att man ska lyssna på kroppens signaler. I en FB-grupp diskuterades det igår om när man egentligen kan börja övergå till puréperioden och det var lite blandade åsikter. Nån hade börjat lite dag 5, någon dag 7 och någon annan hade enligt rekommendation från opererande sjukhus börjar efter 14 dagar. Jag åt mannagrynsgröt till frukost idag och tänkte köra flytande till mellanmål och något mer puréaktigt till huvudmålen. Undra hur bra det går att mixa köttbullar?

Delvis svar till några frågor!

Stygn eller agraffer? Jag har agraffer som ska tas bort efter 10 dagar. Det innebär nu på fredag för min del (måste boka tid på VC!) och därefter ska jag tejpa såren/ärren för att de ska läka ihop så fint som möjligt. Det var en tjej som fick sytt, men det kräver att man ber om det innan. Kirurgen hade sagt att det finns inte tid att sy alla och nu tror jag att den här tjejen var den enda som bad om det. Undra om jag också hade frågat, vad som hade hänt då? Jag har inte tänkt så mycket på ärren. Magen är ändå full av bristningar och på några års sikt så tror jag inte det syns så mycket ändå. Om man tejpar med kirurgtejp tror jag det blir fint som snus!

Sjukskrivningen räknas från den 1:a september, alltså dagen innan operation. Varför vet jag inte, jag var ju inne för provtagning då och det tog ju sin lilla tid men annars har jag ingen aning om varför sjukskrivningen börjar dagen innan operation.

Såhär ser mitt lilla intyg ut. Det är dubbelsidigt och på andra sidan är det samma text (på svenska) och mitt namn ifyllt. Men jag har förstått att alla restauranger inte köper det här och inte alls ser något mening med att ta hänsyn. Det finns ju lite olika lösningar på problemet. Antingen köpa förrätt (om det är en finare restaurang), be om en doggybag eller låtsas att man har sitt barn med sig. IKEA är ju klockrent, en barnportion; 15 kr. Om jag ska äta julbord nångång ska jag ringa till stället innan och förhöra mig noga att jag kan få ett kraftigt reducerat pris. Det går lixom inte att betala 345 kr eller mer, och inte kunna äta nånting. Men att betala kanske en hundralapp för valmöjligheten är en annan sak. Då kan man ta yttepyttesmå bitar av lite allt möjligt och verkligen njuta.

Det blir lite meck men är nog värt det alla gånger om i slutändan. Jag fick frågan häromdagen av en kompis "alltså ta inte det här på fel sätt, men blir det inte massa lös hud?" Nu är det lätt att vara kaxig men vad är lös hud i det stora hela? Jag tar hellre lös hud än min gamla kropp. Det är både det ena och andra som påverkas av en sån här operation. Familjen påverkas i och med ändrad kosthållning, jag måste planera tretton steg framåt och framöver när jag landat i min nya lilla mage är det den som styr. Jag läste om en tjej som tränar mycket som måste planera noga runt omkring träningspassen för att orka med.

Men. Till slut kommer det bli en vardag det med och förhoppningsvis en naturlig sådan. Jag gillar idén att "jag" inte längre kan (ska/borde) äta vad som helst och i vilka mängder som helst. På något sätt känns det skönt att ha ramar och riktlinjer. Teoretiskt blir det enkelt att följa om det finns starka skäl till det, såsom en begränsad magsäck. Exempelvis med näringsinnehållet. Om man inte kan äta så mycket vid varje tillfälle är det ännu viktigare att välja rätt när man väl äter. Och varje gång ett sämre val görs försvinner möjligheten att äta något bra.

Svaren på dina frågor fick bli ett helt eget inlägg! :)

Tidiga morgnar?!

Både igår och idag vaknade jag runt fem på grund av mardrömmar. Alltså vad? De handlar om samma sak också, något som gör ont emotionellt. Men min vildaste gissning hittills är att allt smärtstillande gått ur kroppen och jag har ont, och därifrån blir det konstiga drömmar. Efter uppvaknandet kunde jag inte somna om, det krampade lite i magen (hunger?), såren gjorde lite ont och jag mådde allmänt dåligt. Ikväll ska jag prova att ta ett morfinpiller innan jag somnar.

Nu har jag legat på soffan sen kl 5 men överväger att göra morgon. Ska ut med hunden en sväng och kanske att jag får gå till sängen efteråt och fortsätta sova en stund. Mentalt är det lite jobbigt att behöva vila så mycket (finns så mycket saker som borde bli gjort) men samtidigt vet jag att det är det enda rätta.

Så skönt

Jag är ensam hemma nu och blir det nån timme till. Har suttit i soffan, druckit mina måltider och börjar känna av ljuset i tunneln. Det kanske beror på en av medicinerna.. Jag har inte tagit någon av morfintabletterna, har väl tänkt att jag ska klara mig utan. Men idag, mitt på dagen, tog jag en och vilken vändning! Livet känns genast mycket lättare, smidigare och snabbare.

De säger att om man har överskottsenergi ska denna läggas på motion. Därför ska jag nu gå ut i skogen med hunden och kolla om jag ser någon stackars svamp. Jag ska ta med kameran också!

Blicka framåt

Sov i nästan två timmar efter lunchen. Så otroligt skönt. Innan jag slocknade åt jag lunchen. Spicy thai (en av Kelda-sopporna) och jäklar vad god den var!!! Både svampsoppan och den är himmelska. Dessutom kunde jag äta 1,5 dl utan att få någon som helst kramp i magen. Det tar sig!

Idag har jag försökt öka mängden vätska och hittills har jag druckit ungefär 2 glas mjölk och 1-2 dl äppeljuice. Det tar sig där också.

Det känns lite vimsigt i huvudet fortfarande. Har ingen huvudvärk just nu men lite konstig kramp i benen? Det tror jag dock är från att jag vaggat runt sakta i och snedbelastat.

Jag längtar. Haha jag längtar konstant och hela tiden. Jag är så glad att det är gjort och att jag nu är hemma och kan börja med mitt nya liv. Men såklart längtar jag efter att vara pigg och frisk. Känner mig helt otroligt slö, är känslig för höga ljud och har ingen större lust att prata. Men det kommer bli bättre dag för dag vilket är superskönt. Jag märker ju redan hur stor skillnad det är på att äta idag jämfört med igår.

Men det jag längtar efter (ej rangordnat):

- Börja springa
- Köpa en BH. Har sen mitten på graviditeten gått omkring i amningsbh.
- Känna mig stark och fylld av energi

Det är väl det jag ser fram emot mest nu. Främst den sista punkten.

Hem ljuva hem

Det gick ändå rätt bra att komma hem igår. Hade det så skönt på tåget med nästan inget folk och framför allt ingen som ville sitta bredvid mig. När vi väl kom ända hem åt jag min soppmiddag (1,5 dl) och sen ett kvällsmål (1 dl). Det är svajigt med mängden. Nu har jag 1,5 dl frukost (drickyoghurt) och jag satsar på att få i mig allt. Men tar det stopp och gör ont så gör det.

Morgonens vikt var 88,6 kg. Det är kanske inte en rättvis siffra, lär ju vara rätt urlakad och tom.

Påväg hemåt

Vilken pärs det var att komma från cftk till centralstation. För alla långväga gäster som reser själv, packa minimalt!! Det finns heller ingen anledning att hämta ut all medicin i stockholm, apotek finns det överallt och för hemresan behöver man knappt nåt. Jag hade lite för mycket att bära på med andra ord. Men nu är jag på tåget i alla fall och njuter av gunget.

Det börjar klarna mer och mer i skallen. Det är verkligen gjort nu. Jag är på andra sidan och bortsett från trötthet och huvudvärk mår jag bra. Har en drickyoghurt som sällskap. Klockan fem är jag framme och då blir jag hämtad av mina fina äksklingar.

Sista dagen på CFTK

Nu återstår lite blandade bilder från min vistelse här. Har sex plåster på magen och mår väldigt bra trots omständigheterna. Det gör knappt ont i magen längre, dock är jag lite tung i huvudet och har lite huvudvärk. Det gick riktigt bra med frukosten, åt 1,5 dl totalt (drickyoghurt och nyponsoppa) och fick även ett par klunkar kaffe.

Jag har bott i Phoebe, smakat på nästan allt i kylen och tycker att det är väldigt fint och trivsamt här. Tända ljus, roliga tavlor och sköna stolar.

Är så förväntasfull på the after life!! Från och med nu kommer jag bara må bättre och bättre. Det finns också en speciell tröja som jag ser fram emot att använda. Min gråa nike-hoodie!

På andra sidan!!

Jag var inte den piggaste i stan igår. Direkt när jag kom kliniken låg jag på britsen inom 15 minuter, och ungefär lika lång tid var jag sövd. Jag minns inte när jag vaknade första gången men tror det var runt halv tio..? Och jag kände ingenting! Det var säkert allt medikament men av magen kändes inte nåt. Efter ett gäng turer in och ut ur sömnen fick jag gå till mitt rum och fortsatte att sova. Känns som att jag sov hela dan igår. Gick på toa utan större problem redan på eftermiddagen och kunde sen gå på toa i vanlig ordning.

Natten förflöt i en dryg dimma av vakna och somna. Sov inte mer än 1 h åt gången och det kändes som att natten aldrig skulle ta slut.

Idag har jag och de andra försökt komma igång med maten. Jag och Linda gick en liten promenad runt huset och nu har jag knappt ont nånstans. Emellanåt krampar det i magen och gör riktigt ont ett tag men det går över fort. Trodde det skulle vara värre faktiskt.

Nu är jag supersupertrött men ska hålla.mig vaken ett tag till. Kl 21 är det dags för kvällsmat och därmed sista målet för dagen.

Sen: sova!

Operationsdagen

Jag är vaken.. bara en kvarts snoozande. Nu måste jag hoppa in i duschen och städa mig själv grundligt. Om lite mer än en timme ska jag checka ut från hotellet och knata bortåt.

Nu känns det ingenting.. Det är udda att känna så efter så många andra känslostormar. Kanske beror på den tidiga morgonen? Den berömda magkänslan ni vet.. igår tänkte jag "är det rätt? Känns det bra?" Och det var inga konstiga eller skrämmande tankar över huvud taget. Tacksamt.
Jag återkommer om ett gäng timmar!

Meducin i stort lass

Har äntligen kommit tillbaks till hotellet efter en lång tur på stan. Hittade lite smågrejer på rea och såklart hämtade jag ut bautabeställningen på apoteket. Ungefär en tusing gick allt på. Dock hade jag lite tur. Köpte ett gäng proteindrycker på rea (kort datum) och vid kassan visade det sig att fyra av dem redan hade gått ut på datumet. Istället för att de skulle slänga dem fick jag de gratis! Jag skiter i vilket, de är ju inte dåliga och kommer att förbrukas närmsta veckan. Så tack tack apoteket. Fick dock traska bort till nästa apotek för de hade inte fragminsprutorna hemma.

Sen köpte jag en grej som är för mig i framtiden. Kunde ju inte stå och motivera för personalen på Twilfit att de var till mig så jag låtsades att det var en present till en annan och fick då med en fin papperspåse. 3 för 169 kr, strl S. Mer än så vågar jag inte köpa nu, vet ju inte hur framtiden ser ut.

Nu ska jag snart kila ner till närmsta salladsbar och köpa middag.

Dagens lunch

Det gick rätt snabbt på cftk idag. Lite väntan emellan och jag var rätt glad över att ha mackan med mig. Träffade en tjej som också ska opereras imorrn och efter elva kom jag därifrån. Har nu gått omkring på stan i nästan tre timmar men pausar för födointag.

Provtagning

Det var ju inte direkt svårt att komma upp imorse. Snarare vakna tidigt och inte kunna somna om. Världens snällaste hotell föreslog att jag kunde göra iordning en macka där och ta med!! Jag sa att jag inte skulle äta frukosten och hon blev ett frågetecken. Sa att jag skulle iväg till en läkare och ta prover och hon var väldigt tillmötesgående. Jag hade inte ens tänkt tanken själv. Så nu har jag fått lite valuta för pengarna. Hotellet heter Colonial, ligger på Västmannagatan och bokades via hotels.com. Jag betalade 560 kr per natt vilket är många pengar billigare än de förslag som CFTK skickade. Visserligen delar jag toa och dusch men jag har inte såna höga krav om jag lix bara ska sova där. Det tog lite mer än 5 minuter att gå till drottninggatan 99.

Såhär ser det ut utanför. Där jag är nu. I riktigt god tid och minutrarna kunde inte gå mer långsamt.

Påväg

Nu är tåget on the roll, bara 15 minuter försenat än så länge. Hoppas batteriet räcker ända fram, har lite att lyssna på och om inte annat, en e-bok på paddan.

Har hittat in i en fantastisk grupp på fb! Där är det en hel del aktivitet, massa bra recept och annat matnyttigt.

Jag ställde frågan där om det är nån fara att vara lite sjuk. Det kliar lite i halsen och jag känner mig liiiiite vimsig. Är precis dönojjig över att nånting ska trassla nu när jag är så otroligt nära.. Men det tror jag inte. Nu är jag påväg mot mitt nya liv och det känns ofattbart underbart!

Spara pengar

Jag bokade hotell för ett par veckor sedan. Idag avbokade jag det och tog ett annat istället, och sparar därmed 500 kr. Det är nästan tågbiljetterna tur och retur. Eller något annat. Det känns bra i alla fall. Jag ska lix inte äta hotellfrukosten och ikväll är det inget annat än att bara komma fram och hoppa ner i sängen. Imorgon är det lite mer strötid efter all provtagning, men jag hade tänkt kolla lite på vad som erbjuds i Stockholm.

Packa

Vad tusan ska man packa då? Lite kläder kanske. Nån typ av underhållning. Tänkte väl inte ta med datorn, det får räcka med paddan. Laddare. Lite sminkgrejer (ytterst pyttelite). Jag har reskläderna bestämda. Min bok som är knallorange. Där har jag samlat lite allt möjligt som rör operation. Recept och mått och info och annat.

Tänkte hoppa ner i sängen nu. Det är så mycket jag borde ha gjort innan sjukskrivningen men jag vill bara inte gå och ha dåligt samvete över det. Let it be. Imorgon är en ny dag och när jag går till sängen imorgon är det i huvudstaden!

Den påklädda sanningen

Nu har jag tagit kort, mått och förfasat mig över den nakna sanningen. Därför visar jag den påklädda versionen, men även den är lite fasansfull.

Morgonens vikt: 91,7 kg.
Midja: 100 cm
Höfter: 119 cm

Hej världen

Nu har den sista arbetsdagen passerat. Det var verkligen skönt att få lämna in för den här sommaren. Samtidigt kändes det vemodigt. Det har ju faktiskt varit den absolut bästa sommaren på jobbet. Men idag när jag stämplade ut efter 14:15 slog det mig, det kanske var absolut sista gången för mig. Jag kommer att jobba lite nu under terminerna, men nästa sommar kommer jag inte stämpla in som vanlig "arbetare" (såvida jag inte hittar ett jobb direkt). Det är vemodigt om nånting. Jag älskar förändringar och utveckling, men mina perioder i livet har på sina vis varit viktiga på olika sätt och lite svåra att skiljas från.

De senaste dagarna har även tagit mig ett par dagar närmare operationen! Det jag fasat för är dock att bli sjuk. Lilla avkomman har börjat dagis och det är baciller i omlopp. Jag har haft en tung känsla i kroppen ända sedan förra onsdagen. Idag kändes det inte bra alls. Därför är morgondagens planer inställda till förmån för lugn och ro på hemmaplan. Eventuellt ska jag åka iväg och handla det som jag behöver ha hemma efter hemkomsten.

Men hur känns det då? I övermorgon åker jag hemifrån. På söndagskvällen kommer jag ligga på ett hotellrum i Stockholm och tänka och känna ännu mer än vad jag gör nu.

Imorgon ska jag rigga kameran och försöka ta lite seriösa före-bilder. SPÄNNANDE!

Länge lever friheten

Rubriken har ingenting med nånting att göra. Sitter i soffan och kollar på Idol på ena ögat. Annars är det mest bara sitta och leta efter fakta, historier, händelser, bilder, recept, tips och annat.

Det blev en ofrivillig hemgång från jobbet imorse. Idag har jag och min fina lilla grabb haft en dag tillsammans på hemmaplan. En svamptur medans han sov, sen har jag lagat seriös mat (det har inte vart så mycket av den varan på senaste tiden) och bakat.

Om mig

Tänkte dra lite kort om vem det är som skriver, men utelämnar exakta namn och bostadsort så länge.

Jag är född 1986 i västerbottens inland, men sen typ 10 år bor jag i Västra Götaland. Just nu pluggar jag och har ett år kvar innan examen. Läser logistik bland annat men även lite ekonomi. Min stora älskling är min stora klippa här i livet, han betyder verkligen allt! Vi har ynglat av oss och har en liten grabb på snart 1,5 år. Ljuvlig är bara förnamnet på den lille.

Egentligen älskar jag att träna. Egentligen röra på mig över huvudtaget. Genom åren har jag provat en del olika saker, men det som jag njutit av mest är olika pass på gymmet, exempelvis bodypump, zumba och spinning. Jag minns även hur det kändes att springa förut. Jag minns såväl hur det kändes första gången jag sprang en mil. Det var inte lika tillfredsställande att enbart styrketräna, även om jag tror att jag skulle uppskatta det om jag verkligen hade rätt upplägg. Då var det mest lyfta lite här, lyfta lite där etc.

Vid en period i mitt liv cyklade jag mycket på Kinnekulle. Jag tog cykeln, drog iväg och kom hem full av energi, spagettiben och svett som forsade. Det minns jag också som superhärligt.

Annars så är jag en rätt enkel människa som ser det fina i det lilla. Ensamhet är något jag uppskattar (under kontrollerade former..) men tycker att det som ger absolut mest energi är att träffa människor som är motsatsen till energitjuvar. Jag pysslar mycket, med olika saker. Nuförtiden heter det DIY och är supermodernt. Jag har gått och blivit nykär på senare dar, i moder natur. Sen vi flyttade ut till vårt hus har jag verkligen lärt mig uppskatta det runt omkring oss mycket mer.

WOOOHO!

Tentan är klar och nu börjar det ljuva livet. Hehe. Nej men nu är det inte mer än fem arbetsdagar, som är det enda måste innan jag åker. Måste dubbelkolla en grej med CSN bara. Läste om att man ska skicka in en speciella studieförsäkran om man är sjukskriven under början av terminen. Jag ska ju vara sjukskriven en månad men kommer börja gå på föreläsningar så fort jag orkar. Det är ju rätt enkelt att avvika vid pauserna om det känns för tufft.

Nu gnäller en liten grabb i sin säng. Bäst jag kilar dit!

Inspiration

Instagram är en fiffig grej! Jag brukar söka på #gastricsleeve och andra passande taggar och får upp hur mycket som helst. Recepttips, före- och efterbilder, hur det går för folk, träning, allmän inspiration osv.

Det känns som att jag sökt igenom hela vida internet efter bloggar, men det är ofta att skrivandet upphör något halvår - ett år efter operation. Av förklarliga själ. Hittar inte så många bloggar som är aktiva just nu. Jag startade ju den här i ett enda syfte och jag gissar väl att jag kommer att sluta skriva så småningom. Jag skrev en "hemlig" graviditetsblogg innan det var officiellt, men då länkade jag i alla fall till min vardagliga blogg när jag slutade skriva.

Det är min näst sista fredag som o-opererad. Näst sista chansen till fredagsmys med andra ord. Jag firar ordentligt med absolut ingenting. Imorgonkväll kommer folk hit och då ska vi äta gokött med goda grejer till, och till efterrätt blir det vaniljglass med varm smultronsylt på. Middagen är en "önskemiddag" som jag ville att min karlakarl skulle göra. En sista gång.

20:e augusti

Klockan är strax efter 18. Jag har jobbat hela dagen (bortsett från försovningen imorse), och är nästan lite småsjuk. Enormt trött och hängig, men jag måste lägga lite tid på studierna. Men det är lite segt nu när jag inte alls är pigg i knoppen. 

Det börjar verkligen dra ihop sig. 20:e augusti innebär att det är tre dagar till tenta, sju arbetsdagar kvar och mindre än två veckor till operation! Nån dag måste jag ta seriösa före-bilder, och ta mått. 

Det kliar nästan i fingrarna när jag ser min garderob. Jag vill bara slänga ut allt NU! Speciellt underkläderna. Alla mormorstrosor som är grådaskiga i färgen. Nä huva, bort med skiten. 

PS. Det är extra svårt att fixa mentalt fokus när en liten 1,5-åring gastar där nere. 

Blickar framåt

Den här veckan:

Tisdag: Jobba, tentaplugga
Onsdag: Samma
Torsdag: Samma
Fredag: Samma
Lördag: Tenta och sen fin middag.
Söndag: ?

Måndag: Jobba
Tisdag: Jobba
Onsdag: Jobba
Torsdag: Jobba
Fredag: Jobba absolut sista dagen!!!
Lördag: Agera flytthjälp
Söndag: Tåg till Stockholm.

Det drar ihop sig! Idag har jag vart i skolan och planerat lite inför skolstarten. I och med en föräldraledighet kommer jag hoppa in i en ny klass. Nu när det blir operation innan blir det lite speciellt men jag har sånt otroligt fint stöd från min mentor! Hon säger att det inte är några problem att varsebli mina lärare om att jag kanske behöver ta lite tid emellanåt för att nöta in mina nya vanor och rutiner! Hur otroligt är inte det? Jag berättade om att det ska ätas sex gånger per dag och att det blir lite annorlunda i början, och hon var som alltid, jättehjälpsam. Jag är minst sagt tacksam över den hjälp och stöd jag får i det här.

Har nu ansökt om studiemedel också. Det är nog bara tentan kvar som är en måstegrej innan det är dags.

Om 14 dagar åker jag iväg

Om 2 veckor ska jag packa ihop det nödvändigaste för att åka till Stockholm. !. Jag längtar så mycket just nu, vill bara att det ska bli dags.

Men. För några månader sedan tänkte jag att jag skulle "passa på" att äta det som jag inte kommer att kunna äta på samma sätt efter operation. T ex hotellfrukost, eller riktig god mat på min favoritrestaurang. Nu känns det inte alls lika viktigt längre. Vet inte varför, men det jag äter nu är ungefär det som faller mig i smaken för tillfället. Inget extraordinärt.

Till middag blev det i alla fall en god kasslervariant. Kasslerna körs i ugn med kryddor på (jag hade bara örter) och tomathalvor gratineras med en ostkräm gjord på crème fraîche, majonäs, ost och kryddor. Jag körde med bulgur nu i brist på annat, men det blev en klockren träff. Det både såg trevligt ut och smakade jättegott.

Nya kläder!

Min apsnälla lillasyster skickade med mig två kassar med kläder hem! Det är allt från S till L och sånt jag absolut kommer att kunna använda under tidens gång. Perfekt!!!

Jag gick en liten sväng på Lindex idag och stannade till vid ett bord. Den rosa tröjan låg där samt de gröna byxorna. Jag kanske inte skulle ha den tröjan till byxorna men båda två är såna plagg jag inte tyckt funkar på min kroppsform. Det sitter inte bra. Inte just nu. Men sen kanske.

                  

 Sen drömmer jag om att kunna använda vanliga t-shirtar som är ljusa. Tänk den t-shirten med röda byxor till. Eller de röda byxorna med en svart enkel t-shirt till.

Rationalisera bland resurserna

Häromdagen kollade jag igenom min garderob. Hujedamig så mycket kläder. Och av allt som ligger där ihopvikt är det kanske 60 % som inte passar. Varför har jag sparat det? Nu är jag tacksam, det finns massor med kläder att ta av när omfånget minskar. Men det som blir för stort ska åka iväg långt långt bort. Det kommer bli många genomgångar av garderoben innan den långa vägen ner är över.

Jag längtar efter så mycket. Kläder bland annat. De som gjort resan säger att det blir kul med kläder. Det kan jag inte ens föreställa mig?! Det har väl hittills handlat om att ta på sånt som sitter på utan att missmatcha fullständigt. Det har lett till att jag drar mig för att köpa nytt och när jag väl gör det är jag lite halvsnål.

Jag längtar efter en smidig kropp! Nu kan jag inte andas när jag böjer mig fram. Det är vedervärdigt, men ingenting jämfört med när jag var gravid.

Jag längtar efter att få känna mig liten.

Nu längtar jag först och främst efter sängen. Är trött och har apont i ländryggen. Sova många långa timmar känns som en bra plan just nu.

Check check och strax check

Hotellet är bokat från söndag - tisdag. Jag har bestämt mig för att åka söndagen bara för att slippa all vidrig ångest och jobbiga tankar på att tåget kanske är försenat. Tågbiljetten är köpt och klar och hotellet är bokat, men det betalas först på plats. Nu ska jag in och betala bautafakturan på 85 000 riksdaler. Jisses vad mycket pengar det är! Flera månadslöner. Sådärja, nu är det med gjort.

Det som återstår är.. ingenting. Mentala tankegrejer. Hundra andra saker som kommer att hända innan jag åker iväg. En tenta ska skrivas nästa lördag. Sen fem långa arbetsdagar. Eller korta. Den här veckan har gott tokfort. Redan torsdagskväll! Bara en dag kvar och därefter kommer en långhelg. Ska nämligen vara ledig på måndag.

Transportfunderingar

Alternativ 1. Åka söndag, bo på hotell.

Alternativ 2. Åka måndag morgon (framme 08:35). Då har jag 25 minuter på mig att knata en kilometer till Drottninggatan 99. Det känns rimligt.

Om tåget är snorsent då? Do´h.

Imorgon börjar jobbet igen. Det känns sådär. Men de här fyra återstående veckorna kommer att springa iväg.

Mamma vet

Idag är det en månad kvar. På semestern träffade jag min mamma och berättade för henne om mina planer. Hon är en mycket bra mamma i det avseendet. Hon respekterar mitt beslut och älskar mig oavsett. Det känns bra att hon nu också vet vad som är i görningen.

När jag har tid att slå mig ner i lugn och ro ska jag gå igenom allt informationsmaterial igen, och runt den 12:e är det dags att betala. Jag måste boka hotell också! Jag fick ett tips via CTFK om ett hotell som jag kan få 15 % rabatt på. Frågan är om det är billigare än att nyttja studentrabatterna. Fortsättning: nu har jag bokat ett rum på Scandic på Wallinsgatan. Mindre än en kilometer ifrån stället där jag ska vara både måndag och tisdag.

Allt är löst med finanserna också. Det är en del småsaker jag måste ta itu med. Jag måste maila till min programansvarige på skolan..

Vad bra att jag satte mig och skrev det här inlägget. Nu har jag ju både hotell bokat och ett ivägskickat mail!

Tänk om semester hade varit synonymt med ledig

Haha inte då! Sen jag gick på semester har det varit fullt upp varenda dag. Vi håller på att renovera lite här hemma, och för att få allt att klaffa måste vi jobba nonstop. Men fint blir det!

Förutom att tiden har en tendens att springa när jag jobbar är det även samma visa vid ledighet. Jag försöker tänka på operationen så mycket som möjligt, men när man knappt ens har tid att tänka, då är det mycket.

Jag drömmer i alla fall om en mindre version av mig. Hur kommer jag se ut? Hur sjutton kommer jag se ut om jag kommer ner till 55-60 kg. Jag har aldrig vägt mindre än 75 vid "vuxen ålder". Vägde 80 kg när jag flyttade hemifrån vid 16 års ålder, och vid ett tillfälle har jag varit under det och det var efter Xtravaganza. Vilken kroppsform har jag ens?? Hur ser min rumpa ut? Mina bröst kommer bli obefintliga. Spännande..

Berätta eller inte berätta, det är frågan.

Jag har inte berättat för mer än fyra personer vad som är i görningen. Det är min sambo, min syster samt två personer på jobbet.

Mina tankegångar går som så; jag orkar inte diskutera och försvara mitt val. Inte heller förklara varför, dra bakgrundshistoria osv som skulle krävas för att i alla fall en del skulle förstå. Men det är skitsamma om de förstår eller inte, det är mitt egna personliga val och jag har redan bestämt mig.

Tids nog kommer det märkas. Sen vet jag inte hur öppen jag kommer att vara om det då. På jobbet kommer det märkas tydligt, speciellt när kosten kommer förändras en aning. Andra människor (nya bekantskaper osv) kommer inte känna till historien bakom.

Om jag opereras i början av september kommer det börja synas samma månad, och sedan mer och mer för varje månad. Min släkt kommer definitivt undra vad det är som hänt. Från en chuckis till en pinne.

Annars är dagens känsla: lättnad. Det är så skönt att tiden är bokad, att de mesta kringdetaljerna är ordnade och att det faktiskt inte är så länge kvar. Jag håller nu på att luska i vad jag kan få för ersättning från min privata försäkring. Förhoppningsvis är det minst 250 kr per dag på sjukhus samt 3000 kronor för sjukskrivningen.

Tiden traskar

Det är fyra dagars arbetsvecka som väntar (tisdag-fredag) och därefter väntar 3 veckor semester. Tillbaka på jobbet ska jag prestera under fyra veckor och.. that´s it. Sen kommer det ett slut på augusti. Sen kommer det en början av september, och då är operationstiden inplanerad.

Just nu är jag lite skräckslagen/lättad/lugn/förbryllad. Det känns bra att läsa peppande bloggar med fina slutresultat. På samma sätt påverkar även den negativa sidan. Men var man än läser verkar en sleeve vara en tio gånger bättre sak att göra än en gastric bypass. Så mycket biverkningar och trassel efteråt. Självklart inte för alla, men det är ju vanligare med komplikationer vid GBP än vid sleeve.

Därför känns det skönt att tänka tanken att det är en sleeve jag fastnade för och som jag vill genomföra. När jag började läsa mer ingående om operationsalternativet dröjde det inte länge förrän jag kände att "det känns rätt". Precis det jag behöver, och givetvis vill jag bli ett av de bättre exemplen. Gå ner i vikt, stanna där, hitta en hälsosam vardag och hålla fast vid den.

Det jag måste undersöka noggrannare är de praktiska detaljerna kring sjukskrivningen. Jag kommer att behålla CSN under tiden och planen är att genomföra kursen enligt skolans plan. Eventuellt komplettera någon obligatorisk sak som kanske ligger de två första veckorna. Annars har jag faktiskt tänkt att jag kan sticka iväg till skolan en sväng. Det är ju inte som att gå tillbaka till ett arbete 7-16 med stenhårda rasttider. Hursom måste jag meddela min programansvarige så att hon vet vad som händer och sker.

Ett av mina konton (har ett par olika för olika syften) ska vara ett klädeskonto. Jag tänkte att om jag lägger undan några hundralappar varje månad kommer jag ha en bra början när det behövs nya, mindre kläder.

Det var allt för nu. Över och ut.

Har du bestämt dig?

Telefonkonsultationen gick bra och ungefär som jag trodde. Det är inga konstigheter med mig egentligen. Inga sjukdomar. Bakgrundshistoria. Lagom högt BMI. På slutet frågade han "har du bestämt dig?". Jag sa att jag hade väl egentligen redan gjort det och det var ingenting han sa som fick mig att ändra tankebana. Så den 2:a juli var det konsultation och exakt två månader senare är det beräknade operationsdatumet. Dagen innan ska jag vara där senast klockan nio för provtagning och på dagen d har jag den första tiden; 07:15.

Är det sant? Det är det uppenbarligen. Jag har ett datum bokat för att göra en magsäcksoperation.

För övrigt kör jag 5:2 nu sedan en månad tillbaka. Min vikt vid början av den första fastedagen; 93,8 kg. Imorse visade vågen 91 kg. Det är 2,8 kg som jag har gått ner på fyra veckor. Imorgon kommer jag väga mig på morgonen och den vikten kommer väl inte vara rättvis, men jag hoppas att jag är under 90 kg!

Det är både bra och dåligt att det går bra med 5:2. Jag vet att jag mår så otroligt bra av det. Både fastedagarna men även dagarna runt om. Jag blir piggare, får mer energi och äter per automatik bättre.

Då börjar tankarna snurra. Borde jag genomgå en operation? Jag kan ju gå ner i vikt. Jag har gjort det förut och jag håller på att göra det nu också. Problemet är inte att jag inte kan gå ner i vikt. Problemet är att jag inte kan hitta någon balans. Jag har som längst varit relativt viktstabil i ungefär ett år. Då låg jag på runt 75 kg. Jag var nykär, levde loppan och njöt av livet. Sen kröp det uppåt. Först till 80. Vid närmare 85 kg körde jag och min sambo Utmaningen (kallas numera world of shape och fitnessfighten) och kom ner ett par kilo. Sedan uppåt. Ner några kilon och sedan ännu mer uppåt. Vid 90 kg blev jag gravid och det är alltså där jag står idag. 21 kilo har jag gått ner vilket är alla gravidkilon. Det är jag enormt stolt över. Utöver denna lilla historia har jag varit uppe och nosat på 95 kg vid två tidigare tillfällen i livet och då kört VLCD-kurer. Emellan allt har det varit viktväktarna, GI, räkna kalorier, träna mer etc. Det enda jag aldrig gett en ordentlig chans är LCHF.

Oavsett metod så är det inte viktminskningen som jag känner är det absolut viktigaste. I såna fall är det bara att köra ett race med shakes och gå ner ett gäng kilon. Jag vill bli stark, smidig och trivas med min kropp. Jag vill att min kropp ska orka hänga med mig hela livet. Det som sätter sig som en enorm spärr är att jag inte förmår mig hitta någon balans. De metoder som gett en större viktminskning är inga metoder som är livsförändrande val, som kommer att hålla en 60 år till. Det är snabba åtgärder för att gå ner i vikt.

Den senaste veckan har varit lite uppochner med tankarna. Det är kanske kalla fötter som gör sig påmind. Vi får se. Jag tänker i alla fall köra vidare med 5:2 (eventuell paus på semestern). 

Fel på dag

Jag misstog mig, den 2:a är inte tisdag utan onsdag. Så det är alltså inte imorgon det smäller utan i övermorgon. Jag undrar lite vad som händer på en konsultation? Det står ju lite fortfattad information om det. Enligt de flesta andra på olika forum dröjer det ett par dagar mellan konsultation och operationstid bokad.

Undra om det är normalt med att få lite kalla fötter?

Många frågor.

Kvällstankar

Ytterligare en arbetsvecka har passerat. Det går så otroligt fort just nu. Speciellt tiden på jobbet. Det enda jag gör är att jobba lite, fika, jobba lite, äta lunch, jobba lite mer och sen gå hem. På ett vis är det väldigt tacksamt. På ett annat sätt känns det som att den här sommaren kommer gå till historien som den snabbaste i världshistorien.

Har kompletterat min hälsodeklaration en aning. Imorse hade de svarat att det fattades viktig information och att jag skulle maila tillbaka till dem. Men det gick ju inte?! De använder en pdf-mall där man fyller i kryssfrågor och emellanåt, skriver lite kort om exempelvis tidigare operationer, blodtryck mm. Det udda var att texten fanns i rutorna men det syntes inte förrän man markerade den rutan. Hoppas det inte är några konstigheter med att jag kopierade över det viktigaste i mailet.

Det är så roligt att surfa runt och hitta roliga bloggar där slutresultaten är enastående. Jag försöker även ta in den andra sidan av myntet. Mindre fina historier, men jag utgår från att allt kommer att gå bra.

Min dude frågade hur mycket jag hoppas gå ner. För ett BMI som klassas som normalviktigt bör jag väga mellan 48-62 kilo. Det har alltid känts orimligt för mig att väga så lite. Men nu är det kanske en möjlighet. För att komma ner till 62 kilo måste jag gå ner 29 kilo. Ner till 48 kg är det 43 kg som måste bort. Ett mellanting där skulle hamna på en viktminskning på 36 kilo vilket skulle ge ett BMI på 22. Idag har jag BMI 36,5.

Det är svårt att ta in

Det är svårt att ta in att jag med största sannolikhet kommer att genomgå en operation. Syftet är solklart, men det som sporrar mig mest är inte vikten, utan allmäntillståndet och känslan i kroppen. Jag vill känna mig stark, smidig och rörlig. Inte stor, tung och ha ont. Jag vill känna mig fri istället för fången. Jag vill orka. Jag vill vilja orka.

På tisdag är det dags för telefonkonsultation med CTFK. Jag har idag fyllt i en hälsodeklaration och mailat iväg. Jag svarade nej nej nej på många frågor. Jag är ju egentligen inte sjuk, och jag har inga följdsjukdomar pågrund av min övervikt. Frisk och välmående som heter heter.

I tisdags visade vågen 90,6 kg. Det är min nya lägstavikt sedan graviditeten. Med andra ord har jag gått ner 21 kg. Det är en enorm bedrift! Men jag vet att jag har svårt för att gå ner och nu känns det som att en operation är helt rätt för mig.

Enligt informationen jag fått tar det cirka en månad innan det är dags för självaste operationen. Jag vill ju göra det så fort som möjligt, men med hänsyn till mitt jobb, min tenta den 23:e augusti är det egentligen inte förrän vecka 35 jag tidigast kan. Helst vecka 37, på tisdagen. Då är det den 2:a september. Dit är det knappt 10 veckor. Efter dessa tio veckor tar livet en ny vändning.

Det kanske anses som extremt av självmant vilja opereras och själv betala det. Det kanske anses vara en genväg. "Det är väl bara att träna mer och äta mindre". JAMEN OM DET VORE SÅ LÄTT??!" Då hade det inte funnits några problem.

Nu ska jag krypa ner till min karlakarl som ligger uppe i sängen. Han stöttar mig till 120 % och det känns så bra!