Intensiv period just nu!

Jag har ju monstertentan Allan Ballan imorgon, och den har tagit mycket av min energi den senaste veckan. Men nu såhär en dag innan känns det okej. Det är en tenta. Jag kommer självklart göra mitt allra bästa men jag har helt och hållet lagt tentaångesten åt sidan. Det är inte värt att lägga ner sådan typ av energi.

Men jisses vad hungrig jag är! Undrar om det har med yttre omständigheter att göra, eller att det närmar sig den vecka på månaden då allt är lite si och så? Igår kändes det som att jag åt hela tiden. Och jag måste erkänna att jag måste tänka tre eller fyra gånger för att inte göra dumma saker. Om allt hade varit som förut hade jag mest troligen ätit rätt mycket godis vid en sån här tentaperiod. Nu har jag inte ätit något "onyttigt" alls, förutom en en 1 cm bit glasstårta på ett födelsedagskalas i helgen, och en liten cookie som var på hela 50 kcal.

Skillnaden nu är att jag inte vill ha godis på samma sätt som innan. Däremot något att äta. Det kanske är extra hunger som gör det, eller udda gamla invanda rutiner, att man på något vis pluggar bättre om det finns något att tugga på.

Jag grunnar på vad jag ska ha för ätbart med mig till tentan imorgon. Det är en eftermiddagstenta som drar igång nån gång efter kl 14 och skrivtiden slutar först efter 19. Jag har tänkt banan, nötter, en proteinbar och en vattenflaska. Det borde jag stå mig på hela eftermiddagen.

Hej då så länge. Nu ska jag ner i böckerna igen!

Hår och naglar

Än har jag inte märkt någon stor skillnad på mängden hårstrån som lossnar. Och faktum är att det var riktigt länge sen jag hade lika långa naglar som jag har nu.. Men det kanske kommer sen. Det är ju inte ens 2 månader sedan operation.

Det är en reguljär fredagskväll. Sambon jobbar (natt) och jag är ensam hemma med vår lilla palt. Det är tentaperiod nu och jag börjar känna av stressen som kommer när dagen d närmar sig. Jag minns att tidigare tentaperioder ofta varit väldigt onyttiga sådana. Ungefär som att jag pluggar bättre om jag har någonting att knapra på under tiden. Det är nog mer av en stressgrej än en pluggrej dock. Nu har jag försökt halsa vatten utan dess like istället. I och för sig funkar det rätt bra. Har fått springa på toan flera gånger idag men det är bara bra.

Varje ny vikt är i en ny lägsta vikt. Imorse stod vågen på 81,4 kg. Det var ungefär 3,5 år sedan som jag vägde vad jag väger idag. Jag hade kört Utmaningen (idag heter det Fitnessfighten) och jag gick ner från typ 82-83 ner till strax under 79. Jag minns att jag kände mig så smal då. Fysiken var aningens bättre då än vad den är nu och med hård träning 30 dagar i sträck får man helt klart en bättre hållning. Nu känner jag mig lite hoptryckt.

Jag har en liten inre önskan om att komma igång med träningen. Exakt vad jag ska göra är fortfarande oklart. Har övervägt att börja styrketräna (och gå på en del pass) men innan jag tecknar ett medlemskap ska jag undersöka om det finns möjlighet att få fysisk aktivitet på recept. Sen den här väldigt fina tanken om att börja simma (och basta efteråt!), den känns ju väldigt lockande när det börjar bli ruskväder ute.

Nej nu ska jag hoppa ner i sängen. Sömn är A och O för en pigg morgondag!

Årets sämsta jämförelsebild.

 

Här är min allra första jämförelsebild. Den är precis värdelös egentligen, men jag har så svårt att få tummen ur för att ta seriösa bilder. Men man ser ju skillnaden i alla fall och det är väl huvudsaken. 

Vad hände?

Ja vad hände egentligen igårkväll vid 19:30-snåret. Jag började må illa, blev yr, kall och nästan spyfärdig, sluddrade och var nästan påväg att ramla ihop. Det var en väldigt otrevlig upplevelse men med facit i hand, det var självförvållat och väntat.

Det var som så att jag och mina arbetskamrater var på BodaBorg och härjade. Jag slarvade med maten (pga stress och dålig planering) och åt ett mål vid 13:00. Sen vid 16 drack jag 1/3 av en Allévo. Hur mycket drack jag? Typ jättelite. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunde vara så ansvarslös gentemot mig själv. Hur tänkte jag? Eller snarare, varför tänkte jag inte?

BodaBorg är sjukligt roligt, men extremt krävande om man väljer röda och svarta banor. Det gjorde vi och jag tog ut mig fruktansvärt. Det var första riktigt stora ansträngningen sedan operationen och jag vet ju att jag inte lärt mig vad kroppen orkar och inte.

Jag vet ju om alla fel jag gjorde och jag vet hur jag mådde. Det ska inte hända igen. Det är en sak som är säkert.

Dagens lunch

En dagens lunch för inte ens 17 kronor? Tusan i mig vilken bra uppfinning det är med salladsbar. Jag tog räkor, keso, kyckling, potatissallad, rödlök och ananas. Mycket gott och mättande. På ICA köpte jag även en ostkaka men jag har inte öppnat den än. Tror allt gick på 50 kr (inkl en liten havredryck och två påsar tuggummi). Den ekonomiska sidan av mig älskar att vara opererad!

Tidig morgon

Det är tisdag här i dag. Det betyder skola för mig och lilla grabben är hemma med sin pappa. Jag behöver inte åka förrän halv tio ungefär så min plan är att dricka kaffe och sen gå ut på en hurtig promenad med hunden. Då hinner jag duscha och äta innan jag drar sen.

Vågen är verkligen med mig just nu känner jag. Den tar stora hopp neråt. Senaste vikten var 82,9 och idag när jag vägde mig; 82,3! Är lite mer inställd på nåt hekto kanske och tappar nästan hakan när det är hela 6 hg mindre! Tänk, snart är det 10 kg. Nästan lika snart är jag under 80. Tänk att väga 70-nånting. Att väga 80-nånting har varit helt okej, varje kilo som försvunnit har känts och synts tycker jag. Och jämfört med vad jag vägt de senaste två åren så är det lite i jämförelse. När jag blev gravid sommaren -12 vägde jag 90 kg. På två år har jag gått upp 21 kg och ner typ 21 kg. Så det känns som en evighet sedan som jag vägde nånting på 80, och ännu längre sen jag vägde 70-nånting. Det är nog 4-5 år sedan.

Jag har inte köpt ett enda klädesplagg än utan är stornöjd med att ha hela garderoben full med kläder som faktiskt passar! Har ju inte slängt (gjort mig av med..) nånting, annat än sånt som min lillasyster fått ärva. Vi bytlånar mycket grejer mellan varandra och för nån månad sedan kom hon med två kassar kläder. Jättefina sådana. Mina favoritbyxor för tillfället är ett par svarta jeans som kom ur en av kassarna. De är i storlek 42. De är absolut inte för små, snarare lite på vippen till att vara lite stora.

Alltså den känslan.. Makalös. Det är lite svårt att sätta vettiga ord på det. Annars när jag gått ner i vikt har jag slitit som hejsan, varit jättehungrig/trött, orkeslös etc. 5:2 funkade iofs rätt bra förra hösten och jag mådde bra av det, men annars har det varit så oerhört segt. Nu flyter allt bara på samtidigt som jag är mätt och glad mest hela tiden. Det ger mig känslan av att kroppen jobbar med mig. Jag vill ge nånting tillbaka känner jag. Bra mat, träning, sömn osv. Är ju egentligen sugen på att börja styrketräna och springa, men ja. Skulle vilja ha ett 10-kort på badhuset också. En simtur och en bastu lixom. Förjäkla skönt vintertid.

Nu ska vi ut i skogen jag och taxametern!

Det går ju tokfort det här!

Det är inte långt kvar tills jag väger 70-nånting!!! Amazing! Idag fick jag en ny lägsta vikt igen. Det händer varannan dag nu ungefär. Jag borde egentligen sluta väga mig så ofta men det är svårt att låta bli.

Till kvällens sista mål blir det antingen en knäckebrödmacka med ägg och kaviar eller en proteinbar.

Hur var det nu med tiden?

Den springer. Ja, helt klart. Kutar utav bara helvete. Så känns det. Även om jag bara har skola två dagar  veckan går veckorna snabbare än någonsin. Det är väl bra antar jag, men jag känner ändå att jag borde kunna nyttja tiden på ett mer effektivt sätt.

Senaste dagarna har jag vart lite trött och sjuk. Fryser gör jag fast jag sover i pyjamas och vissa nätter - dubbla täcken. Får passa på när sambon jobbar (natt).

Jag mår bra annars och kläderna sitter lösare för varje dag. Speciellt min röda jacka. Vågen står lite halvstill sen ett gäng dagar tillvara. Kanske beror på att jag lingonveckan just nu. Jag har försökt urskilja hunger från sug, men överlag har jag varit mer hungrig den senaste veckan än tidigare. De dagar det inte händer något på vågen känns det ändå som att det händer på kläderna.

Att orka med vardagen som viktopererad

Jag förstår varför sjukskrivningen från cftk bör vara 4 veckor. Det tar sån tid att äta, energi att planera maten, ständigt hålla koll på att dricka något mellan måltiderna, packa många små måltider när man ska åka iväg och komma ihåg pillerna. Det krävs att man får komma in i vanorna ordentligt.

Men. Som det är just nu skulle jag ALDRIG någonsin vilja byta tillbaka. Jag tror att det handlar mycket om att det ska vara lika självklart att äta lite och ofta som att borsta tänderna. Någonstans läste jag om att man inte känner hunger på samma sätt som innan och visst, det kan jag hålla med om. Den här panikvrålhungern har jag inte känt sedan före operationen. Hungern är mer lagom och "snäll", inte "DU MÅSTE STOPPA NÅT I MAGEN NU ANNARS DÖR DU!!!!". Jag har inte haft några problem att inte äta. Nån dag har det blivit 5 mål istället för 6, men det känns ändå okej i det stora hela då jag äter bra saker när jag väl äter.

Vid ett par tillfällen har jag varit rätt trött och slö på eftermiddagen när jag kommit hem. Tålamodet har inte riktigt räckt till helt enkelt och då känns det i hela kroppen att jag slarvat. Det kanske gått mer än 3 timmar sen senaste målet eller att jag druckit för dåligt. Varför känns det så enkelt och självklart nu för? Jag menar, jag vill ju må bra och därför är det enkelt och motiverande att planera mat, äta mat och dricka emellan. Det är väl det att kroppen reagerar snabbare kanske? Blodsockerfall har jag inte känt av än. Det kanske var lite den eftermiddagen då jag vart lite för irriterad över en skitgrej, men annars har det varit lugnt. Och om jag känner mig lite trött/slö så går det ganska fort att piggna till om jag äter något.

Små knep är bra att ha! Jag har kommit fram till att jag ska ha en pillerburk i väskan som alltid följer med. Några dagar har jag glömt omecat på morgonen och det får jag sota för! Inte värt det! I frysen finns det fortfarande tacomuffins som är smidiga att ta fram. De får tina i väskan så jag klarar mig egentligen utan kyl. Det är lätt att laga lite för mycket mat och göra små matlådor. Det är lixom inget extra jobb att laga 6 portioner istället för 3.

Det var nog morgonens svammel. Det är dags för en första seriös före- och efterbild snart tycker jag!

Godkväll bloggen!

Onsdagkväll ikväll. Igår var det fyra veckor sedan operationen och jag mår så bra. Fortsatt bra eller vad man ska säga. Det blev ungefär 7 kilo första månaden och jag är så glad och nöjd över att ha blivit lättare. Jag känner det i heeeela kroppen! Oslagbar känsla.

Fick höra imorse av en vän jag inte sett på ett par månader att jag gått ner i vikt. Hon undrade vad jag hade gjort, och jag drog en vit lögn. Äter mindre och bättre, oftare och inga kolhydrater. Det låter ju som en rimlig väg för viktminskning, eller hur? Känner mig inte alls redo för att vara så pass öppen med det att jag kan med och berätta för folk.

Nu är det 2 timmar kvar av den här kvällen. Jag ska kanske sätta upp gardiner i vårat tomma vardagsrum. Träna min axel med övningar jag fick från sjukgymnasten idag är också ett mission. En sista måltid, en pinksväng med hunden och sen en dusch. Planer planer.